Kristi himmelfärds-tårta?

Meningen med helgen är att få en klämdag. Tror jag.
Kristi himmelfärdsdagen är en helg som känns väldigt lös i konturerna när det gäller firande – ingen speciell mat, inga presenter, inga prydnader.
Läser man på Wikipedia så står det så här:
”Helgdagen infaller alltid på en torsdag, vilket gör den följande fredagen till en klämdag som möjliggör för många att få en långhelg med ledighet.”
Så jag tolkar det som att helgens största syfte nuförtiden är att ge oss en klämdag.

Hur man än väljer att fira eller inte fira hoppas jag i alla fall att vi får tur med vädret i helgen. Det har börjar sådär i mina trakter, med regn.
Fast allt beror ju på hur man ser det. För att använda en högaktuell retorik från högsta ort så kan man se det så här istället:
”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett väderläge med regn. Om man tittar på svenskar som befinner sig inomhus så har vi mycket låg nederbörd.”

Trevlig helg!

Sushin på bussen

Jaha. Nu åker min lunch buss. Utan mig.
Suck. Jag blir så trött på att jag är så trött och virrig på morgnarna att jag inte borde få vistas ute utan någon form av förmyndare.
Jag hade precis hoppat av fyrans stadsbuss när jag kom på det. Sushiboxen jag handlat med mig till lunch låg fortfarande kvar på sätet.
I vild galopp rusade jag efter bussen, viftade och bankade på rutan. Men icke. Bussen brummade vidare och fortsatte längs gatan – med min mat ombord.  
Runt, runt i stan åker nu min lunch som på ett lite annorlunda sushiband.

Så – om någon åker fyran i Malmö idag och upptäcker en 8-bitars sushi och en clementin i en plastpåse på sätet bakom busschauffören: Varsågod och plocka, smaklig måltid! Fast lukta på den först, man vet ju inte hur många varv den hunnit åka….

Nu ska jag ut och söka ny föda. Och hålla den tryckt mot mig hela vägen till kylskåpets trygga famn.

Trevlig helg!

Årets glassiga trend

Finns det äcklig glass? Svaret är ja – även för en glassälskare som jag.
Till exempel är jag inte alls förtjust i trenden som är just nu – att man ska blanda ner så mycket jox som möjligt i glassen. Jag begriper mig inte på de där knöliga sorterna där man inte vet om man äter kakor, godis eller glass.
Det hjälper inte att det allra nyaste är att blanda ner så lyxigt jox som möjligt – till exempel champagnetryffel. Det blir aldrig lika gott som en ren och slät vanilj- eller chokladglass.

Fast det kan vara ännu värre än glass med kakor och godis i… det finns extremt udda glassorter världen runt. Som den här spagetti&ost-glassen:

Fler skumma glassar HITTAR DU HÄR!

Bajset blir till guld…

Prinsessan Madeleine plockar upp bajs efter sin hund Zorro i New York – kanske den bilden kan inspirera åtminstone rojalistiska hundägare att följa i samma spår:

En annan metod för att få fler mattar och hussar att orka ta hand om sina älsklingars lortar har man testat i Taiwan. Där lockar man med att bajset kan bli till guld! Man har startat ett lotteri där varje inlämnad hundbajspåse ger en lott – som kan ge högsta vinsten i form av en guldtacka värd 15 000 kronor.

Å andra sidan ska det väl egentligen inte behövas varken kungligheter eller guldtackor för att hundägare ska sluta vara bajshuliganer som inte gitter plocka upp. Hur svårt kan det vara - bara gör det!

En riktig docka

Nej, det här är ingen docka -- det är en levande tjej. 15-åriga Venus Palermo som gör allt för att se ut som en docka.
Hon använder speciella kontaktlinser, bleker håret och ägnar mycket tid framför spegeln med puderdosor och tyllklänningar.
Många förfasar sig över den här trenden och docklooken, som kommer från Japan, bland annat den här reportern som intervjuar Venus och hennes mamma -- utan att försöka vara direkt objektiv…

Mamma Margaret däremot verkar ha en cool attityd till dotterns utseende. Och jag tror faktiskt det är rätt väg. Hur knäpp och lite creepy Venus än kan tyckas se ut, ska man nog inte läsa in mer i det än att det är ett mode och en stil ungdomar experimenterar med.
Jag har själv sett… intressant ut under vissa faser i tonåren. Till exempel när jag ung&stolt traskade runt i enorm skatbofrisyr, upptuperad halvvägs till himlen, kombinerad med svart läppstift. glittersprayad militäroverall och rosa stövlar. Wow, vad läcker jag kände mig -- speciellt när jag passerade tanter som snörpte på munnen och ojade sig över dagens ungdom… som nu själv har blivit dagens tant och bytt om till en något mer diskret klädstil.

Iiiiii… rädda mig!

Imorse vaknade jag som världens våp. Hasade ut i badrummet när jag plötsligt fick syn på det. Monstret. En gigantisk spindel, cirka 30 centimeter stor (jag var yrvaken så jag kan inte garantera att min storleksuppskattning var 100 % korrekt.)
Reaktion: Häftig inandning och sedan snabb språngmarsch tillbaka till sambon med bön om att bli räddad från spindelfasan.
Och det gjorde han. Med den klassiska spindelfångarutrustningen glas+kuvert fångade han in monstret – medan jag stod bredvid som en levande könsrollskliché och ängsligt pep: ”Akta se den inte smiter!” varvat med blodtörstiga vrål: ”Döda den!!”.

När spindeln var oskadliggjord kände jag mig tacksam och…. glädjad?
En del av helgen har gått åt till att fundera på om det ordet finns.
Sambon och jag såg ett program där någon sade att han ville glädja andra med sin sång. Med tanke på hur det lät konstaterade vi att publiken nog inte blev så glädjade… gladdade… glädna?
Vad sjutton heter det?

Inga fler pingvinnätter

Ett tecken på att man haft en liiite för festlig kväll: man vaknar upp och hittar en pingvin hemma i lägenheten.
Det hände två något överförfriskade brittiska ynglingar som bröt sig in på Sea World och kidnappade pingvinen Dirk.
Efter att ha lämnat tillbaka Dirk och bett om ursäkt har de dömts till böter. Domaren ansåg att det var förmildrande att killarna på sitt ”bästa inkompetenta sätt” försökt ta hand om pingvinen och låtit den duscha och äta bröd…

Det känns som flera hundra år sedan jag hade en galen pingvinnatt. Ja just en pingvin har jag faktiskt aldrig vaknat upp med, men en del andra mystiska saker som en mintgrön kundvagn och femtio frukostfrallor…
Nu tyar jag inte vara tokig och helnattsfestlig längre, nuförtiden blir inte morgnarna mer spännande än att man upptäcker en ny rynka eller att kaffet är slut.

Trevlig helg!

Trött på att klippa band…

Åh, vad jag hatar dem! De där små slinkiga irriterande banden som sitter fast vid varje ärm i nya tröjor man köper. Antingen gluttar de fram i tid och otid, ligger och skvaver mot huden eller så måste man komma ihåg att klippa av dem.
Här är helgens skörd av mitt extraknäck som bandklippare (slå en pling kungen om du behöver en sommarvikarie):

Ja, jag vet att det är en bagatell egentligen – men är det verkligen helt omöjligt för butikerna att komma på en bättre lösning så att kunden slipper bli kinkig på sitt nya plagg innan man ens hunnit använda det?
Och vad heter förresten de små hala rackarna…? Galgsnören? Hållauppe-snoddar?

Kurs i att skriva brev

Trodde du skrivmaskinen var död -- inte då!
En gång i månaden samlas unga och hippa människor, lägger ifrån sig sina mobiler och datorer, och lär sig skriva brev på skrivmaskin. Medan de dricker te och äter kakor.
Brevskrivningsklubben håller till i en liten butik i Kanada -- The Regional Assembly of Text. Köerna ringlar sig långa med människor som vill bemästra den mystiska maskinen utan sladd och laddare…
När kommer den första svenska brevskrivningsklubben med knatter och mys?!

Så här kan det se ut i Kanada.

Smaken är som baken…

Är du redo för en rumpchock? Då är den grekiska designern Lina Petrauskiene rätt modeskapare – hon har plötsligt fått en massa uppmärksamhet världen runt och blivit en snackis sedan någon upptäckt hennes en smula udda partyklänningar som hon säljer på en nätsajt. 
De flesta klänningarna har det gemensamt att de gärna slår ett slag för baksidan om man säger så…. som den här originella skapelsen:

Fast det kanske inte är design. Det kanske bara är en stackars tjej stått för nära majbrasan….?

 

Nästa sida »