Annons

En del av mitt hjärta…

… kommer alltid slå för min blogg charlotte.nu och framför allt för er som velat följa med på resan. Som varade i drygt fem år.
Härliga tider, strålande tider. Men även de roligaste äventyr har ett slut och nu är det dags att tacka för mig och lägga bloggen på hyllan.

Och jag blir ju inte helt puts väck – jag och Gunilla fortsätter att göra Tjejsnack tillsammans med er läsare, vilket är fantastiskt kul! Min senaste Tjejsnack-krönika kan du läsa HÄR och på onsdag kväll i nästa vecka lägger vi ut min nya krönika här på hemsidan.

Missa inte heller att upptäcka våra nya duktiga bloggare! Idag har Anette Frennessen premiär på ”Gröna glimtar” som jag ska följa med förhoppningen att kanske, kanske få lite grönare fingrar – eller bara njuta av att läsa om Anettes blomstrande kunskaper. Även Maria Wigurs nya blogg ”Vilse i vikten”, som startade i förra veckan, har redan hunnit bli en viktig favorit!

Men för mig är det alltså dags att släcka och stänga. Godnatt bloggen, ses inte i morrn…
… men kanske en annan dag, man vet aldrig.



Årets julklapp?

”Titta vad jag har köpt!” hojtade sambon så fort jag kom hem igår. Och visade stolt upp ovanstående nyförvärv.
”Ja, titta, en sån fin… plastgrunka med hål i”, svarade jag och hade absolut ingen aning om vad detta var.
Men sedan fick jag en demonstration:

Det är alltså Klädvikaren – en pryl som tydligen gör stor succé nu och spås kunna bli årets julklapp till och med…

Min förvåning över sambons plötsliga intresse för hushållsrelaterade apparater dämpades när han visade mig det här klippet. Att prylen visats i tv-serien ”Big Bang Theory” gör den genast rejält coolare:


Kan man ha FÖR kul…?!

I lördags såg jag något jag aldrig sett förut.
Jag var på ståuppshow med sambon för att kolla på föreställningen KRIG med Kristoffer Appelquist.
Och det var kul. Jättekul.
Men precis bakom mig satt en kille som hade roligare än alla andra i publiken sammanlagt.
Det räckte att Kristoffer blinkade eller hostade för att killen skulle börja skratta, och när det verkligen drogs skämt tjöt han som en gäll skrattsiren genom lokalen.
När jag även uppfattade konstiga smällande läten vände jag mig om och såg killen bokstavligen ha så roligt att han slog sig för knäna och daskade nävarna hårt mot benen om och om igen. (Vilket jag är osäker om jag sett på riktigt tidigare.) Samtidigt som han framåtlutad kved ”Åh nej, åh nej, jag klarar inte mer!” med tårarna rinnande längs kinderna.
Först blev jag orolig att han kanske inte hade kul utan hade fått någon sorts anfall.
Sen blev jag störd. Emellanåt hade jag svårt att koncentrera mig på showen eftersom jag blev så fixerad vid skrattkillen.
Varför hade han roligast av alla? Hade han fattat något vi andra inte fattat? Var han full? Kan det verkligen vara rimligt att ha så roligt?
Samtidigt kändes det inte helt passande att vända sig och hyssja åt någon som skrattar på en humorföreställning….

Här är ett exempel på hur en kvinna i publiken skrattar så hysteriskt att tv-inpelningen får avrytas och kamerorna vänds mot henne istället…


Spöke, sopsäck eller jag?

Halloween kommer tidigt. Vi har blivit med spöke. Kanske.
Igår natt, medan jag sov, hörde sambon som låg bredvid i sängen ett märkligt ljud. Lite prassligt, lite suckande, lite dunsande… mycket skumt.
Det lät så högt att han steg upp och kollade runt i lägenheten, men hittade ingen förklaring.
”Kanske det var ett spöke som snubblade över dammsugarslangen i vardagsrummet?” föreslog jag.
”Eller så var det en av sopsäckarna med trädgårdsdynor som står i hallen som rasade omkull…”, spekulerade sambon.
Han var tyst en liten stund och fortsatte:
”Det kan ju ha varit du som lät också.”

Så det ligger alltså inom rimlighetens gräns att jag utstöter nattliga läten som hörs som en osalig ande eller en ihopsäckad sopsäck. Känns sådär….


Uppe hela natten….

Tjuvlyssnat imorse.
Smet inom min närbutik på hörnet för att handla lunch och hamnade bakom en kvinna i 70-årsåldern i kön. I kassan satt en ung tjej, runt 20, och när de möttes vidgades generationsklyftan till hisnande Grand Canyon-dimensioner…

Ung tjej i kassan: ”Godmorgon, du var tidig idag.”
Äldre kvinnlig kund: ”Jag har inte gått och lagt mig än.”
Ung tjej i kassan: ”Wow… coolt.”
Äldre kvinnlig kund: ”Jag har sån värk att jag inte kunde sova.”
Ung tjej i kassan: ”Oj, jag trodde du typ varit på fest.”


Magplågare?

Har jag äntligen kommit på varför min mage och jag är ovänner?
Igår kväll hade jag så ont i magen, som liknade en svullen spärrballong, att jag letade efter boven i dramat. Vad hade jag ätit? Inget annorlunda eller konstigt.
Men så idag började jag tänka när jag som vanligt sträckte ut handen efter en sockerfri halstablett ur påsen jag har bredvid datorn.
Hade jag inte sugit i mig ovanligt många sådana igår…?
Och så började jag leta på nätet – snabbt som ögat dök det upp en massa människor som berättade om hur de blev jättedåliga i magen med gas, muller och smärtor av att stoppa i sig sockerfria tabletter och tuggummin med sötningsmedel i.
Så idag har jag bara ätit en tablett och hoppas det betyder en lugn och snäll mage ikväll.
Om det lyckas kanske jag även löst mysteriet med min plågsamma konferensmage?! För jag kom på att jag brukar äta en hel del halstabletter/tuggummin på konferenser också…


Vad ska jag göra…?

Vad står det här? Det känns lite nervöst när man försöker tyda komihågkrafset i kalendern – och en av dagens viktiga(?) uppgifter jag bara kan tyda som ”Greja”… känns lite vagt i konturerna.
Men jag grejar väl på och hoppas på det bästa.


Jobba i pyjamas

I fredags jobbade jag barfota, klädd i pyjamas.
Nej, jag hasade inte runt så i Allas korridorer – utan jobbade hemma med planering.
Fördelen med det är att det är väldigt bekvämt.
Nackdelen är att det krävs en del självdisciplin att komma igång när man är klädd mer för att tupplura än planera…
Men efter en hink kaffe och instruktioner till sambon att mota bort mig från alla kontaktförsök med tevesoffan så blev det faktiskt en riktigt effektiv dag. Man kan vara flitig i flanell.


Den som spar hon har – disken kvar

Många suckar över att det ser ut så här efter att de lagat mat. Jag är oförstående.
Jag trodde att alla gjorde som jag brukar göra: undertidendiskar.
Alltså att jag passar på och diskar grytor, vispar och annat jag är klar med medan jag håller på och lagar maten och något ska stå och puttra eller fräsa.
Då är det bara tallrikar, glas, bestick och serveringsfat som är kvar att diska efter maten.

Och vill man effektivisera ytterligare och inte ens diska tallrikar så finns det här knepet:


Senaste kommentarer

  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…
  • Shino: Hhahahah, stackars dom som har tatuerat in sitt stjärntecken. Nu blir det definitivt förvirrat .

Etiketter


Annons
SENASTE FRÅN ALLAS