Ett syrligt tips, lilla Charlotte

… vill jag gärna lämna efter mig nu när mitt sommargästspel på charlotte.nu är till ända. Efter en söt sommar, här ett syrlig äppelkaksrecept (snart äppeltider) från Polen, där äppelkaka heter Szarlotka, uttalas Scharlotka, eller översatt: en liten Charlotte.

Denna polska variant är väldigt äpplig, högt med äpplen ska det vara, ännu högre än på bilden egentligen, så den är ganska blöt. Vaniljsmaken finns i degen och i äpplena, så man brukar skippa vaniljsås. Men den kan till nöds serveras med en stor klick vispad grädde.

Så varsågod, receptet på ”Intesånoga-Szarlotka”, typ det enda jag kan i köket förutom att koka ägg och fixa snabbkaffe. Fast i Polen finns det säkert hundra olika Szarlotka-recept.

Du behöver: Jättemånga äpplen, flera kilo, ju mer desto mer szarlotkigt, 12 deciliter vetemjöl, 4-5 deciliter socker, 500 gram smör, 4 äggulor, 2 teskedar bakpulver, lite mjölk, mycket vaniljsocker, ett kryddmått salt.

Gör så här: Skala, kärna ur och skiva eller skär äpplena i mindre bitar. Om man förkoker äpplena en stund, med kanske lite kanel och mycket vaniljsocker ska man ha i då, går kakan snabbare sen i ugnen.

Degen: Blanda ingredienserna, vaniljsocker även här, medelst lite improvisation, ge och ta på en höft. Degen blir fet och god och lite svår att hantera, kan man tycka. Klä en stor pajform med halva degen. Lägg i äpplena. Rulla långa korvar av resten av degen och lägg dem i ett rutmönster över äpplena.

Skjuts in i ugnen, kanske 20 minuter, en halvtimme på 220 grader. Känn med en gaffel om äpplena är mjuka. Annars får den stå inne lite till med ugnsfolie över, så degen inte bränns vid.

Voilá, mes amies! Szarlotka!

Och ja, bloggförgiftningen infann sig: blandningen av att formulera sig om vad man vill, bli hörd och få nya vänner är en finfin kombo, väldigt beroendeframkallande. Inte ens på kvällar och helger kunde jag motstå att kika in på bloggen. I nästa vecka lider jag nog av svårartad abstinens och kanske delirium tremens, det mest långtgångna stadiet då man börjar se saker. Då får jag väl kapa Charlottes dator när hon är ute på lunch och intet intet ont anande knaprar på sin sallad och snabbskriva några desperata abstinensinlägg, tills väktarna bänder upp mina vitnande fingrar, bär ut mig sprattlande, skrikande och kör mig till ett madrasserat rum.

Undrar om Gunilla redan är inlåst?

Ett hetthett tips i Pappersallas nu. I Allas (jättebra tidning!) nummer 36 (jättebra nummer, som alltid!), tidningen som kommer i slutet av vecka 35 alltså, startar en ny varannanveckas-sida som heter ”Agatas gata”, som jag skriver. Den ska handla om små och stora barn, mammor, pappor och deras mammor och pappor, alltså mor- och farföräldrar, barnasinne, barndom, och så allting däremellan. Lite skratt, lite allvar, lite klokskaper, lite äventyr. Gatan är min baby, just nu.

Tänk på dem som erövrade Västern, på Kibbutzpionjärerna, Polarfararna och Columbus. Här är en möjlighet att sälla sig till deras unika skara. Och att ha varit pionjär är något man sen brukar kunna förtälja med storslagna ord för barnbarnen vid öppna brasan en dag. Glöm inte det! Så välkommen att trampa med mig på Agatas gata från allra första början!

Och på måndag kan jag börja hojta ”Hallo, Harlottskaja!” igen som jag brukar i korridorerna på Allas. Det är mitt favoritsmeknamn på Charlotte. (OBS! H:na i mina hälsningsfras till ”Ordinarie” uttalas som harklingar, om det ska vara helt rätt).

Så, alla mina nya vänner ute i cybern, låt oss inte ta farväl i tårar, ingen klär i hysterianfall och svimningar heller. Men låt oss istället hoppas att vi hörs igen, någongång, någonstans. Och glöm inte läsa Allas och ”Ordinaries” charlotte.nu under tiden!

Och så med ett stort utrop som avslut: Välkommen hem, Harlottskaja! Härligt att ha dig tillbaka i rummet härintill!

0Tweet