Var hos doktorn idag och fick diagnosen: sportig. I högerarmen.
Man ska ju se positivt på allting nuförtiden.
Så jag väljer att betrakta min nya tennisarmbåge som att åtminstone en del av mig är idrottsintresserad.
På samma sätt väljer jag att tolka de sjukgymnastiska rörelserna jag ska göra varje dag från den ljusa sidan.
I tolv veckor framåt kan jag passa på att gå runt och skryta med att: ”Jag tränar varje dag. Flera gånger om dagen faktiskt.”

www.youtube.com/watch?v=g525tnh26TY

Jag har åldrats trettio år den senaste veckan. Minst.
Hemligheten bakom denna revolutionerande föråldringskur är att tajma tre olika saker som får dig att känna dig som en uråldrig dinosaurie så att detta sker nästan samtidigt:

1. Gå till doktorn för att kolla dina födelsemärken och få reda på att de små prickarna på magen inte alls är födelsemärken utan seborroisk keratos – eller åldersvårtor på ren svenska (vårt språks fulaste ord?)
2. Titta på P3 Guld-galan på tv och inse att årets artist heter Kapten Röd och att du inte har den allra lilla blekaste susning om vem den där kaptenen är.
3. Gå förbi ett skyltfönster och undra varför din mammas kanariegula gabardinkostym från 1973 presenteras som en ”Vårnyhet!”.

Emelie Ackerman, 25 år, vann Stockholms Stadsmissions tävling för designidéer som kan ge längre liv åt gamla saker. Emelies idé är hållfasta dekalfolier som klistras på udda second hand-glas för att göra dem enhetliga fast de är olika. Som att alla glasen får fågel- eller bokstavsmönster. Produkten kommer snart att börja säljas genom Stadsmissionen.

Svaret på gåtan i förra veckan: Istapp.
Såna var det ju ett tag sen man såg, men kanske är de på gång att växa till sig nu när den rejäla vinterkylan lär vara på intåg… brrr.

Svar: Internet.

Jominsann har forskarna tagit sig tid att klura ut det också. Vikten kommer från energin som elektroner fångar upp när de lagrar ny information. Så nu vet man det.

När jag ändå är inne på det gåtfulla spåret kör vi en vintergåta också.

Gåta: Vad är det som lever på vintern, dör på sommaren och växer med rötterna uppåt?

Finurla lite på den så ses vi efter helgen!

Så igår kväll när jag reste mig ur soffan och gick runt i lägenheten och vattnade blommor – vips blev det ett träningspass! Så det var avklarat, behövde inte ens duscha efteråt…

Jaha. Då har jag plötsligt hamnat på Österlen! För där bor alla i Skåne, utom dom som bor i Båstad, enligt Andreas Johanssons väldigt roliga karta över hur Stockhoms-journalister ser på vårt land från sin 08-horisont.
Fast fnisset fastnar lite i halsen när jag påminner mig om gånger då jag själv buntat ihop delar av Sverige jag är okunnig om. Typ att svepa samman allt över Uppsala till Norrland, och att tänka på Stockholm som ”rödbrusiga farbröder i 20-årsåldern med ett mystiskt intresse för att inte dricka champagne, impregnera håret och slå hål i luften.”:

www.youtube.com/watch?v=cEzQNYjD2Gk

För så är det väl ändå inte. Eller?

Vad är jag räddast för? Vad är allra läskigast? Det funderade jag på efter en ovanligt otäck mardröm.
Jag brukar säga att det finns en grej som verkligen gör mig skräckslagen (förutom clowner) och det är när folk byter skepnad. 
Att någon plötsligt sliter av sig en mask, som i tv-serien V och visar sig vara en elak ödla:

Eller plötsligt börjar prata med annan röst som tillhör en ond demon som i Exorcisten:

www.youtube.com/watch?v=VtApL7Ddvgo

Fast ännu rysligare var den här mardrömmen, som kändes så verklig att jag fortfarande är lite osäker på om det verkligen har hänt…
Fyra  ”vänner” förvandlades plötsligt till något ännu värre än ödlor och demoner -- de blev samvetslösa svikare och tvekade inte ett ögonblick att sticka kniven i ryggen för att vinna egna fördelar.
Brrr… riktigt ruggigt.
Kanske V:et i serien V stod för Vänner förresten. Och egentligen handlade om att just det är många människors största rädsla. Att folk man litar på utan förvarning blir iskalla främlingar. Fast då kanske de aldrig varit ens vänner från början? Så man blir inte sviken av vänner -- utan sviken av ovänner. Och det är ju inte riktigt lika förvånande… men fortfarande lika hemskt.

George Clooney vet varför inga rymdvarelser syns till på jorden. Och Sigourney Weaver vet vad som är lika viktigt som rättvisa och hur jobbigt det kan vara att vara lång.
Tidningen Esquire har en underhållande avdelning som kallas ”What I´ve learned”, ”Vad jag lärt mig”. Där kändisintervjuer kokats ner till korta kärnfulla citat, livsvisdomar och ibland bara kul trams.
Arkivet, som du HITTAR HÄR, är fullt med kändisintervjuer.

Jag fastnade för Sigourney Weaver som bland annat sagt:
”Humor är det viktigaste i livet förutom rättvisa.”
och
”Att vara lång påverkar ofta en person mycket. Det krävs en del mod att vara så stor som du är – att växa in i det och inte bli skrämd av de graciösa små människorna.”

Och George Clooney spekulerar HÄR om varför inga utomjordlingar blir fotograferade fast nästan alla har en mobilkamera idag…

Jag ser honom framför mig: Blomkålsöron, potatisnäsa, morotsrött hår, äppelkinder och persikohy…. en ärtig och kärnfrisk kille som sällan känner sig vissen och inte är ett omoget blåbär utan drar sitt strå till stacken för att komma på grön kvist.