Jag ger dig min morgon…

Min måndag morgon. Ska hoppa av bussen när kappskärpet fastnat mellan sätena. Rycker och sliter, men det sitter som berget. Paniken växer när bussen fortsätter, och jag med den. Vad gör man när man blivit ”kidnappad” av lokaltrafiken? Ska jag offra min trenchcoat för att komma i tid till jobbet? Eller åka fram och tillbaka med 7:an i all oändlighet? Med ett sista superryck kommer jag loss, två hållplatser bort.

Jag ger gärna bort alla mina morgnar, bara jag slipper dem. Enda fördelen med denna morgonen var att jag var vaken redan när jag kom till jobbet. I vanliga fall, som kroniskt morgontrött, ser min första ”vakna” timme ut så här: Stapplar som en zombie genom grå grötdimma till jag – poff – sitter på min skrivbordsstol med en kopp kaffe i handen och undrar hur jag kom hit.

För ett tag sedan skrev jag på charlotte.nu i Allas om föreningen för morgontröttas rättigheter. Då fanns den bara i Danmark, men nu har det startat en svensk filial för nattugglor: www.b-samfundet.se . Jag tror jag ska bli medlem.  

0Tweet