Karl XVI ska klimpen heta


Som Sahara om sommaren, namntorka utan slut. Medan paniken växer. Tre månader fick man på sig att hitta ett namn till knytet, sen visste ingen vad som skulle hända. Stora beslut, för tänk om det är så att man kan ange en riktning i ett nytt liv genom att välja ett namn eller ett annat. Plötsligt blir namnet ett fasligt stort ansvar.

Tänk guldklimpen Zlatan, som jag visst inte kan släppa. Jag menar vad är höna, vad är fjäder här? Namnet Zlatan kommer av zlato, som betyder guld på serbokroatiska. Visste föräldrarna Ibrahimovic hur framgångsrik sonen skulle bli när han fick sitt uppfordrande namn? Jag menar, hur kul är det att heta (Obs! Äkta efternamn!) Snäll i efternamn om man är dum, Villig om man är pryd, Snygg om man inte kan leva upp till det riktigt. (Ja, jag vet, det är den inre skönheten som räknas… Men ändå…)

Vi gick över tiden med vår son med det här. En teori som lades fram på fullt allvar av någon som tycktes oerhört initierad var att om man inte hade något namn klart vid tremånaders-deadline så skulle barnet få namn efter Kungen och Kronprinsessan. Alltså Karl XVI Gustav och Victoria. Ett majestät i Lomma, på skånska västkusten. Tänka sig.

När dagen D som i Deadline passerats ringde jag i panik till folkbokföringen för att förhindra att min son skulle få heta Karl XVI Gustav, eller möjligen den sjuttonde. Jag var redo att slåss. Fäkta mig blodig om nödvändigt. Jag menar, tänk vilka ständiga förväxlingar detta skulle innebära.

Hon i luren försäkrade mig lugnt och professionellt, även om jag hörde att hon inte trodde att jag hade alla hästarna i stallet, att det där med kungen hade hon aldrig förr hört (jag hade ju också tyckt att det lät lite konstigt, i och för sig, men man är ju journalist och då har man ju lärt sig att man ska fråga) och att deadline inte är så skarp att ett ersättningsnamn skickas ut eller att långvarigt fängelsestraff utmätes en minut över 00.00 dagen efter deadline. Och nej, barnet förblir inte namnlöst heller under resten av sitt liv. Dessutom jobbar inte folkbokföringstjänstemännen natt och och de lurpassar inte på medborgarna i väntan på att få skicka ut brevet om att DET NU ÄR KÖRT.

Själv är jag numera helt Agata. När jag var mindre ville jag inte vara Agata. Av förklarliga skäl. Lättrimmat är förnamnet. Och rimmet är inte till min fördel, om man säger så. En gång skulle jag uppge mitt namn till en telefonist som noggrant antecknade. Hon upprepar efter mig, och jag hör hur hon skriver. R-A-G-A-T-A, mmmmm… G-A-R… och så vidare. På fullt allvar, utan att undra om hon hört fel, utan att dra på ens ett smilband.

Vanligt, ovanligt eller totalt prettokonstigt? Ja, med ett ovanligt namn är det svårt att förbli anonym, vilket kanske präglar. Dessuom är man Den Enda, och vem vill inte vara speshell (engelska). Med ett vanligare namn behöver man inte sticka ut om man inte vill. Och det kan ju vara skönt, att få välja. Karl XVI Gustaf hade stuckit ut lite väl mycket i Lomma. Jag känner sånt på mig.

Apropå namn, läser om en kille som i sin lokaltidning läst om en flicka som ska få heta Bajramsa. Inte kul om man är tjejen. Så om familjen ska bo i Sverige hoppas jag att parenteserna skippar det namnet. (Min teori är att namnet är typ bosniskt och kommer från ordet Bajram, alltså bosniernas muslimska fastemånad Ramadan.) Läser också om en man vars fars lärare hette Julius Caesar Napoleon Håkansson. Hans föräldrar måste ha haft stora planer för honom. Och i finska telefonkataloger sägs det finnas några som heter Vessa Pennonen. För fler namn man undrar lite över, gå in här.

Vår blev en Jonathan, förresten.

Yiiippiii! Imorron är det tävling!!!

Senaste kommentarer

  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…
  • Shino: Hhahahah, stackars dom som har tatuerat in sitt stjärntecken. Nu blir det definitivt förvirrat .

Etiketter



Annons

  • Inte är det lätt det där med namn inte. Det finns faktist en agata här i byn också, å hon är ensam om det här! Inte alls vanligt, men seriöst, nog heter jag hellre någon lite ovanligt än att heta anna eller sara eller nåt sånt! Faktist!

  • Ens namn är alltid jobbigt i tonåren.. det jag hade mest problem med var mitt efternamn.. Hua att vara flicka och heta Björn i efternamn var inte så kul.. Varenda gång mitt namn lästes upp var jag den som ville sjunka genom jorden. Den dagen jag skilde mig då bytte jag snabt tillbaka till mitt flicknamn och idag är jag en stolt Björn =)

  • Ja, inte är det lätt inte… Jag är ensam i Sverige om mitt namn, och det uttalas dessutom inte som det stavas, så jag har fått heta både det ena & det andra genom åren…
    Att mina föräldrar är ”kärnsvenska” och att vi bodde på en mindre, svensk, stad gjorde ju inte saken lättare direkt!

    Numera gillar jag verkligen mitt namn, men på uppropen i skolan var det förstås mindre skoj. Numera är det mest ett givet samtalsämne när man träffar nya bekantingar… 😉

    Namnet har jag fått efter en tjej som pappa träffade när han var på sjön; min mamma tyckte namnet var helt helt ok, så länge som hon fick välja andranamnen som är svenskare än fil & hjortron… 😉

    Båda våra barn har ”vanliga” svenska namn, fast inte bland de 100 vanligaste eftersom jag inte heller ville att dom skulle vara flera i klassen med samma namn. Och dessutom var vi ju tvugna att hitta nå’ namn som funkade på spanska också eftersom maken är från Kuba… 🙂

  • Yasna

    Jag igen, kunde inte sluta att skratta över din senaste artikel. Den var onekligen bra. På tal om att höra fel, så har jag en ex-kollega som hade jobbat sent en kväll. När han skulle gå hem upptäckte han att ekonomiassistenten satt kvar och jobbade och sade till henne ”jasså här sitter en flitens lampa”, varpå hon genast blev arg och frågade honom vad han menade med det??? Han förstod så klart inte hennes reaktion, men insåg snabbt efter hennes kommentar att hon hade trott att han hade sagt ”jasså här sitter en sliten slampa”, hahahaha…plopp 😉

    Fortsätt blogga!

    Kram

    Yasna

  • Var sur när jag fick veta att pappa vann namnkampen,hehe.Hade hellere hetat Marina,tyckte jag då.SÅ,då döpte jag min första fina prydnandsdocka till Marina 😛

  • Har du läst Belinda Olssons böcker? Där heter huvudpersonen Agata och är journalist, hon kanske är baserad på dig……
    Det är två lättlästa och roliga böcker by the way.
    när vi fick vår yngsta dotter så pratade vi inte namn på hela graviditeten. Min man ville nämligen att hon skulle heta Kentucky eller Teneesse, till och med Utha tyckte han var snyggt. Han gillar USA. Jag hoppades att han skulle glömma bort sina namnförslag, men han höll fast vid dem in i det längsta. Det blev en Vira Emma Vegafina (Vegafina är en spansk cigarr, min mans namnförslag)
    Han har dessutom en son som heter Napoleon i andra namn.

  • Hänger inte med, bebisen kommer om tre månader? eller är den tre månader? Min dotter talade om vad hon skulle heta, jorå, det är sant, jag drömde/kände det hela tiden. Alla frågar vad hon ska kallas, dvs vilket smeknamn hon ska ha, eftersom namnet oftast omvandlas till något av två smeknamn. Men hon har ju godkänt det på fosterstadiet så… Hur som helst, man kan inte kalla henne något annat än vid fullständigt namn för då rättar hon med en lätt överlägsen min, ”jag HETER Tittilila” (vilket hon inte gör, men det är det namn jag använder på bloggen, och det var vad hon kallade sig innan hon kunde säga sitt namn lite bättre.)
    Äldste sonen, (han är snart 24, jag har en 22 och en 21 åring också, och så snart 3 årig dotter alltså) skulle heta Henrik, eller Karl Henrik, det vart helt klart, tills han låg på min mage och visade sig inte vara en Karl Henrik alls! Nej, han var en Christer, men sen kom Karl Henrik, eller bara Henrik, som nummer två, så det löste sig ändå 🙂
    Ja, namn är spännande, själv har jag som vuxen bytt, från det långa namnet Margareta till ett kort ett med bara 3 bokstäver som numera är Jag rakt av! Lycka till!

  • ”Bengt Inge” heter jag före mitt riktiga coola namn ”Jonny”.
    -Snacka om pinsamma mellannamn!
    Glömmer aldrig när prästen vid vår konfirmation ropade upp mitt namn, ”-Bengt Inge”, och jag var tvungen att räcka upp handen. Va fan !, -Jonny heter jag JU !
    Det häftigaste namnet är ju det som ens föräldrar kallar en !

  • en kille hade jag fått heta Mikael istället.
    Det är lite läskigt det där med folk som döper sina barn med ”humor”. Som lillebrorsan som fick heta Looser med en storebror vid namn Winner.
    Nu gjorde han som tur var revansh och lyckade betydligt bättre än brorsan. Men ändå. Vilka föräldrar.
    Enoch och Tvånoch är ju en klassiker annars.

  • Ha en riktigt bra dag i den vackra solen idag! kram mickan

  • Nina

    Oj,vad rolig!!!!!
    Bra,bra,bra!!!

  • Anna

    Oj som jag skrattade!!!
    Mycket bra Agata – nu kommer jag att skryta att jag känner en mycket duktig och rolig journalist.
    Härmed intygar jag att Jonathan (Agatas son) är en MYCKET trevlig kille.
    Kram
    Anna