Programledaren Rickard Olsson söker tjejer. Inte för egen del (vad jag vet) utan till sitt frågeprogram ”Vem vet mest?”. Det är mer än dubbelt så många män som anmäler sig. Så nu är allmänbildade tjejer extra välkomna! Är du sugen på att tävla om 10 000 kronor kan du ANMÄLA DIG HÄR.

Det är konstigt det där. Varför är så många tjejer rädda för att visa att de är smarta ljushuvud? Jag är inte bättre själv. Det räcker med att spela Buzz med närmaste familjen så blir jag ett dallrande nervknippe med svettiga handflator och magvolter. Är det något slags duktigflickasyndrom? Eller kanske ett dåligpojkesyndrom – att vi blir oroliga när vi kunskapsklår en karl för att vi vet hur kinkig och gnällig han blir då…

Dagens adventsfilm – lite kalendernostalgi (fortsättning följer imorgon):

Hade du vågat ställa upp i ett tv-frågesportprogram?

I nya Allas nummer 13 efterlyser vi historier om lokala seder och traditioner – utanför almanackans röda dagar.
Vår chefredaktör Gunilla har ett eget exempel från Kalmar som hon berättar om i sin krönika:

”Tror du på tranen eller tomten?
Det närmar sig påsk. Härligt!  Men vi har mycket att fira dessförinnan. Min yngsta pojke fyller 12 år på självaste trandagen och våffeldagen! Tre anledningar att fira samma dag för oss alltså
Det där med våffeldagen känner väl de flesta igen. Men är du så lyckligt lottad så du kommer från Kalmar så känner du antagligen till trandagen också. Så här ligger det till: tranan flyger förbi, men stannar i hemlighet till och ger barnen godis i en strumpa, som de hängt upp kvällen innan. Snälla eller stygga barn, det spelar ingen roll, tranan är inte alls så nogräknad som tomten. Lyckligtvis.
Jag har hört en historia om en stackars lärarinna som kom in i en klass och hade med sin en plansch av en trana. När hon började förklara hur tranan flög mot Hornborgarsjön för att dansa blev hon utskrattad av barnen.
- Ha ha, fröken tror på tranan!
I kalmarbarnens ögon var barnen en sagofigur, från samma land som jultomten och påskharen… ”

Jag är uppväxt i Hörby och där hade vi tyvärr inga trandagar eller något liknande vad jag minns. Men minnet är ju inte som det har varit så jag ska grunna vidare och fråga familjen om vi brukade fira några speciella Hörby-helger.

Däremot försökte jag hitta på en alldeles egen helg för ett par år sen. Att fira Glad Kul den 3 februari med ritualer som att äta kul-dolmar och se kuliga ut. Du kan läsa mer om Kul-helgen HÄR. Tyvärr har det inte blivit av än att jag har firat den, jag glömde det i år igen. Men någon gång så…

Känner du till någon lokal sed eller tradition, eller till och med något som bara er familj firar?

Gomåndag på er! Hoppas alla haft en bra helg. Det har jag… åtminstone ur perspektivet att jag hållit fast vid JätteNya Livet 2009. De festligaste höjdpunkterna var:
* Två släta koppar kaffe-fika med väninna
* Svettig träning på gymmet (ja jag stapplar fram idag som en gammal mumie stoppad med spikmattor)
* Knaprande på nötter och skinkchips framför teven (Är det någon som vet hur man gör egna schinkenchips förresten, nästan 30 spänn för 40 gram känns i dyraste laget.)
* Rask söndagspromenad till biblioteket för att låna nybörjarkurs i franska (för att distrahera tankarna från pasta och mackor)
Det känns bra… men lite konstigt. Som om jag gått med i en sträng sekt och hjärntvättats att le och tralla medan jag lider.

Över till något helt annat. Tack alla som var med och tävlade. Här är de tre som hade tur den här gången:

Nagelkitet: Kimmi

Boken ”Mitt nya jag”: SoffiZ

Boken ”En sorts kärlek”: Therese (kommentar nr 3)

Grattis! Maila adress till mig på charlotte.silfverberg@allas.aller.se så skickar jag vinsten med posten.
Och för er som inte vann kommer det en ny tävling lastad med fler chanser redan på fredag.

Är vår singing lobster ett ovanligt slött skaldjur? Det står att den ska slå med stjärten, resa på överkroppen och vara allmänt yster! Men vår ligger mest utslagen och orkar knappt vifta med klorna – som om den tagit för många snapsar…
Gunilla och andra med sånghumrar – hjälp! Är era likadana eller har vi fångat ett måndagsexemplar?

Jag fick en reseutmaning av Ninnibeth – och det kan ju passa bra efter förra veckans reseäventyr.

Favorit land: Frankrike – det är något med språket och atmosfären. Det räcker att ta en kopp kaffe på ett franskt kafé för att livet ska kännas lite mer chict och romantiskt. Man får en mental olala-basker.

Favorit stad: New York, för att det är som en elektrisk stöt, kroppen blir laddad med energi och man glömmer att sova. Eller Barcelona, för att det så lekfullt och roligt att man vill ta hoppsasteg nerför Ramblan.

Bästa naturupplevelse: Solnedgången i Key West.

Favorit hotell i Sverige: Eggers i Göteborg gillar jag för att alla rum är individuellt inredda med gamla sekelskiftesmöbler, annars brukar de flesta hotellrum se klonade ut.

Favorit hotell utanför Sverige: Hotel Cestelli i Florens är en riktig pärla, enorma rum i ett palats från 1200-talet – och billigt!

Favorit restaurang i Sverige: La Couronne i Malmö, en fransk bistro ”where everybody knows your name”, som i Cheers-sången.

Favorit restaurang utanför Sverige: Chez Grand-Mére i Nice, deras Coq au Vin och Creme Brulée är en av meningarna med livet.

Ställe dit man kan “fly”: Alla storstäder, ju större desto bättre och lättare att försvinna i mängden när man vill vara ifred.

Dit jag aldrig mer vill åka till: Jamaica. Vi bodde i ett hotell med låsta grindar, stämningen utanför var hotfull och jag satt fyra timmar och fick håret flätat utan att likna Bo Derek det minsta…

Dit jag vill åka NU: Berlin, eller snart, när julmarknaden drar igång.

Bästa shopping: Nice, inte alls så dyrt som många tror, går att göra fantastiska fynd om man är intresserad av kläder, skor och smycken.

Bästa nattliv: New York.

Packnings tips: Lägg alla tuber och flaskor i små plastpåsar och knyt hårt, det räddade min packning i förra veckan när en balsamflaska börjat läcka i necessären.

Resetips: Kolla alltid hotell på Tripadvisor eller någon annan sajt där tidigare gäster lämnat sina betyg.

Vad finns i “carry-on” väskan: Pocketbok, pass, biljetter och liten ”akutväska” med trosor, lite smink, tandborste med mera i fall resväskan inte kommer fram samtidigt med mig. Vilket har hänt fler gånger än jag vill komma ihåg…

Det var det.

Innan jag glömmer det vill jag också tacka Torvald Enesjö, som skrev en kommentar till en sång som efterlystes här på bloggen. Torvald tror att han vet vilken sång Nilla menade och skriver:
”… är osäker vem som gjort låten men det finns en fin inspelning av den från 1963. Sjungs av Alice Babs. ”Sjung med oss mamma” finns även på cd. Titta på länken: megastore.se.”
Och vill man lyssna på visan kan man göra det här. ”Fröken Källa” är nummer 25, tryck på högtalarsymbolen så spelas den upp.
Är det den visan din mamma brukade sjunga när du var barn, Nilla?
Mitt egen favoritsång när jag var liten var den sorgliga ”I en sal på lasarettet”. Mamma sjöng den, jag grät, och sen tiggde jag att hon skulle sjunga den en gång till…
Jag får faktiskt fortfarande något vått i ögonvrån när jag hör den…

Vilken sång förknippar du med din barndom?

I en kommentar efterlyser Nilla en sång som hon hörde i barndomen:

”Min mamma (och min moster som lärt sig den av min mormor) sjöng alltid denna visa för oss barn när de tvättade våra händer och nu i en ålder av 43 har jag förstått att det inte är allmängods som “Ekorr’n satt i granen” och liknande… Känner någon igen denna lilla tvättvisa:
“- Vet ni var man kan få köpa vita händer små? Mamma ville gärna ha till sina minsta små.
- Jo! Hos lilla fröken Källa kan man säkert få! Dussinstals med vita händer bjuder hon oss på.”

Är det någon som hört den förut – och kanske vet mer om visan – så hör av er!