Emelie Ackerman, 25 år, vann Stockholms Stadsmissions tävling för designidéer som kan ge längre liv åt gamla saker. Emelies idé är hållfasta dekalfolier som klistras på udda second hand-glas för att göra dem enhetliga fast de är olika. Som att alla glasen får fågel- eller bokstavsmönster. Produkten kommer snart att börja säljas genom Stadsmissionen.

Svaret på gåtan i förra veckan: Istapp.
Såna var det ju ett tag sen man såg, men kanske är de på gång att växa till sig nu när den rejäla vinterkylan lär vara på intåg… brrr.

Ett bevis på att världen blir lite bättre om vi tittar till varandra och är lite ombryande.

Karma kan funka på andra hållet också och straffa dåliga gärningar snabbt som ögat också… se här.

www.youtube.com/watch?v=i571XKuxzps

Såg någon mig på tv i lördags? Hoppas inte det. För det var inget framträdande i rutan att vara stolt över…

Jag var ute på stan och klappshoppade och skulle snedda över Gustav Adolfs torg där Musikhjälpen hade sin insamling.
På kul stannade jag utanför glasburen där radiopratarna satt instängda och ringde hem till sambon.
”Hej, sätt på teven där dom visar Musikhjälpen! Ser du mig, jag vinkar nu!”
Om det verkar fånigt vill jag till mitt försvar säga att det var fullt med folk på torget som var lika fåniga och pratade i mobiler och vinkade.
Efter lite trixande för att hitta kamerorna hamnade jag ungefär här där sambon kunde se mig på teve:

Men då hade jag redan gjort bort mig bortom fånighet och ville bara sjunka genom snön.
Under jakten på att synas vimsade jag runt som en yr linslus utanför glasburen och råkade hamna framför luckan där man kunde ge sina bidrag. Plötsligt märker jag hur någon ställer sig bakom mig – jag  har hamnat i  kön!
Och får då en blackout och kliver ur kön. På teve kan man alltså se en kvinna med julklappskassar stå i kö för att skänka pengar för att stoppa handel med barn, och sen ångra sig och gå därifrån…
Tittarna kan ha trott en av två saker:
* Snålkärringen bestämde sig för att använda välgörenhetspengarna till att handla fler julklappar istället.
* Den onda tanten hade på något sätt övertygat sig själv om att lite barnhandel är väl inte så farligt.

Men att jag med rodnande kinder sms:ade in ett bidrag när jag kom hem var det minsann inga kameror som förevigade…

Stort grattis till Musikhjälpen som slog alla rekord och samlade in över 12 miljoner!

SPA står för Se På Attan. Överraskningarna har haglat de senaste två dagarna.
Surprise 1: Sambon upptäckte att spa (frotté)rockar – så härligt att kunna par-spaa!
Surprise 2: Vi bjöds på oväntad show i baren när två sjukgymnaster på konferens plötsligt bjöd på ”vem är vigast”-tävling. Plötsligt sprattlade det ben i omöjliga vinklar. Vann gjorde en 61-årig sjukgymnast som grymt imponerande böjde kroppen som om den var gjord av modellera.

Nu sitter jag på jobbet igen. Avslappnad från topp till tå. Och kanske på väg att gömma mig under skrivbordet för att få vara ifred?
För en ny studie visar att vi kvinnor blir mer sociala ju mer stressade vi är. Vilket borde betyda att vi blir mer osociala när vi kopplar av…
Män reagerar tvärtom, och blir mer isolerade och tysta under stress.

Hur man än blir är det skönt med egen tid att varva ner. En ny presentidé kommer från den svenska designern Cecilia Dreyfert som gjort ett ljus som brinner i exakt en timme; Time Present. Ljuset är format som en diamant och ligger i en sorts juvelskrin för att visa hur värdefull tid är.

En vacker tankeställare. Men man behöver ju varken köpa speciella ljus eller åka på spa för att hinna ifatt sig själv. Det är ju så lätt – och så svårt – att unna sig att sitta ner en stund och bara vara.

Och inte blev det lättare i lördags. Då hade jag bestämt mig för att komma ut tidigt på stan och handla julklappar. Fast jag visste att jag skulle ut med goda vänner på fredagskvällen och ha en riktig helkväll med middag och nattklubb. Snacka om optimist.
I den här åldern tar det lång tid att hämta sig efter en sällsynt festnatt. Kommer man hem tre på natten får man räkna med tre dagar innan man mår som en människa igen. Så imorgon kanske jag är okej…
Och sen får det dröja länge innan jag ger mig på nattklubbande igen – det är bara att tugga i sig den beska sanningen. Jag har blivit för gammal och måste partypensionera mig.
Bevisen är många. Så här sade jag till exempel aldrig när jag var ute förr:
1. ”Kan vi inte sätta oss en stund, jag är så trött i benen.”
2. ”Måste dom verkligen spela så högt?”
3. ”Herregud, vad har han PÅ sig?”
4. ”Det är så trångt på dansgolvet, vi kan väl bara stå och titta på folk istället?”
5. ”Nej tack, inte mer vin för mig, jag tar en stor mineralvatten istället.”
6. ”Är klockan över två? Oj!”

Mindre partaj och mer paket är målet för denna veckan. För att komma i julstämning lyssnar på Allers förlags JULSAGOR SOM LÄSES AV BLOGGANDE KÄNDISAR. Och för varje julprenumeration går 10 kronor till klimatändamål!
Här är ett exempel, Thomas Bodström som läser sin saga:

Hoppas alla haft en bra helg! Min var mycket bra med både supermysig tjejmiddag och lunchbesök av ett väldigt trevligt par vi träffade på semestern i somras.
Det var överraskande trivsamt… med tanke på vilken elak människa jag är! Fast det har jag precis fått reda på.
Jag rev det här klippet om att avstånden i ansiktet kan avslöja hur elak/snäll man är för ett tag sen. Men det var inte förrän idag jag vågade ta fram linjalen…

Man ska lägga ihop avståndet mellan kinderna och avståndet mellan överläppen och ögonbrynen. Min siffra blev 19 centimeter. Efter vad jag förstår är det mycket. Skrämmande mycket. På gränsen till hin håle själv.
Och jag som alltid tyckt att jag var så snäll…

Det lär inte bli många julklappar om tomten hohoar: ”Finns det finns några snälla charlottor här?”
Kanske jag kan balansera det lite om jag själv ger bort en sån här:

På Svenska Kyrkans nya webbshop kan man ge bort goda klappar som verkligen behövs: till exempel en get, rent vatten, en fredsmäklare eller en brunn.

Har du ett snällt eller elakt ansikte?

Idag börjar Cancerfondens Rosa bandet-kampanj för att upplysa om och bekämpa bröstcancer.
Jag är självklart med och försöker dra mitt lilla strå till den stora stacken, ska köpa ett band på vägen hem och ett digitalt band till bloggen så fort som möjligt.

Men man får inte glömma att bröst kan vara kul också! Och användas till oanade saker – den här kvinnan upptäckte att hon hade två tunga talanger som hon ville slå världen med häpnad med… en ny OS-gren kanske?

Vi har nyligen förlorat en kär arbetskamrat här på Allas. Chris, som lämnat ett stort tomrum efter sig som känns både overkligt och obegripligt.
Nu har det startats en insamling genom Cancerfonden: Till minne av Chris. I en begränsad upplaga säljs en stämpelkollektion med ovanstående två motiv, designade av Cecilia Wiking. Hela intäkten går oavkortat till Cancerfonden och de säljs för hundra kronor styck via Stämpelgården. Ett väldigt fint initiativ som tagits av Chris vän Millan, som berättar mer om bakgrunden här.