Jag ser honom framför mig: Blomkålsöron, potatisnäsa, morotsrött hår, äppelkinder och persikohy…. en ärtig och kärnfrisk kille som sällan känner sig vissen och inte är ett omoget blåbär utan drar sitt strå till stacken för att komma på grön kvist.

Folk från Skellefteå vet ingenting, Medelpad ligger strax utanför Europa och Jesus var en get.
Det är några av de häpnadsväckande enkätsvaren som tidningen Faktum samlat på sin sajt. 24 svar som avslöjar att den vanliga mannen och kvinnan på gatan kan vara väldigt ovanliga…
Fast ibland handlar det mest om ungdom och brist på perspektiv. Som den här killen som svarar på frågan ”Vilket är det värsta sveket?”

Å det var inte sant… heller. Har du gått på en bluffnyhet senaste tiden? Risken är rätt stor eftersom de varit ganska många.
Till exempel att en cyklist fastnat i en hastighetskontroll och fått böter för fortkörning.
Eller att en kvinna tatuerat in alla sina 152 Facebook-vänner på armen:

Läs mer om de och fler fejknyheter HÄR.

Men det är inget nytt att det dyker upp hittepåhistorier som lurar media. Jag hittade en internationell lögnlista HÄR från några år sedan där man bland annat kan läsa om nyheter som att George Bush hade den lägsta IQ:n av alla amerikanska presidenter. Eller om just det var sant kanske…?

Eller varför inte göra din egen fejknyhet  med hjälp av den HÄR SAJTEN – jag satte in mig själv i en nyhet om en  fräck hatttjuv som du kan läsa HÄR.

Verkar som vissa redan börjat skriva önskelista – i sin kontaktannons!
Den här annonsen såg jag i helgen och började fundera.

Hur detaljerade krav är det rimligt att ställa om vill skaffa en ny kompis?
Jag kan se kvinnan hänga med sin nya perfekta väninna i fantasin. Hur hon får skjuts när som helst av en gladlynt vän som aldrig gnäller om vädret eller krämpor när de ska fika eller gå en kvällskurs i drejning.
Fast det stora mysteriet är varför väninnan måste vara lång?
Det kan ju vara så att kvinnan som satt in annonsen är väldigt kort och behöver hjälp att få ner saker från hyllor högt upp… eller någon att sitta på axlarna på när hon ska på konsert, vem vet.

Men vad hände med att ta folk som de är och gilla sina vänner med fel och brister – är det helt ute?

Suck. Är det redan dags för jul och lax när det känns som igår man njöt av juli och glass?  Tänkte jag när jag bläddrade i tidningen igår och såg alla annonser för julbord.
Trodde jag.
Vid en närmare granskning av en av annonserna upptäckte jag något spännande:

Är detta en helt ny tradition för julen 2010 måntro?
Jag föreställer mig följande scenario:
Man bokar julord och blir placerad i en skön fåtölj. (Helst bör man ha gått med öronproppar hela dagen innan så man verkligen kan suga i sig och njuta av ordflödet.)
Sen kommer det in en tomte, sätter sig bredvid och börjar rabbla upp julord i ens öra.
Eventuellt kan man välja mellan olika typer.
Traditionellt julord: med uttryck som släde, julotta, ljusstöpning, pepparkakshus, dopp i grytan.
Modernt julord: med uttryck som plastgran, veganskinka, e-julkort, dopp i Thailand.

Att frossa i julord har fördelar jämför med julbord: man kan fylla hela skallen utan att må illa och gå upp flera kilon.
Jag ska ringa och boka in mig direkt.

1. SAS har gått ut och lovat sina julresenärer en Kalle Anka-garanti - att de ska vara framme i tid för att hinna se Kalle på tv.
Och då undrar jag vem som kan ge mig det jag verkligen vill ha – en Anna Anka-garanti! Ett löfte att slippa se Anna Anka på tv mer…

2. Det här kan vara en lärd expert som lagt sig för att deppa efter att ha läst följande i Metro idag:

Artikeln handlar om att minnesexperter kritiserar polisen för att de inte anlitat experter för att försöka hjälpa mannen som tappat minnet.
Polisens svar: ”Det är inte aktuellt. Risken är att olika förståsigpåare drar olika slutsatser.”
Förståsigpåare. Det är inte ofta man hör det ordet i officiella sammanhang. Och det känns som om man försöker sopa ner experterna i soptunnan med ett föraktfullt fnys. Vadå kunskap, vadå årtionden av forskning – tocket trams bryr vi oss inte om…
Man blir ju lite orolig vilken hjälp polisen anlitar om de ratar de kunniga – kallar man in ett gäng dårpippis med ankhjärnor?

Vad skulle du vilja ha en garanti mot?

Allas nummer 17 1982 – jag har anlitats som modell för att visa vårens stora trend: Kinainspirerat mode och makeup. Många år innan jag sökte jobb på tidningen som reporter.

Vad ska man säga? Det märks att det är några decennier sen, långt innan Top Model…
Kolla bara på Före-bilden:

Det liknar mer ett mugshot -förbrytarfotot polisen tar när de haffat en brottsling. Tom, lite lömsk blick. Sur min. Blek och glåmig. Typisk gangster.

När de väl kletat på några kilo smink blev resultatet inte mycket bättre:

Nu ser jag ut som en kinesisk propaganda-affisch. Hade kunnat använts som en affisch under OS i Peking.

Men det mest fascinerande är det här:

Har jag haft en så smal midja? Var blev den av – och var kom alla bilringar ifrån…

Ett gott fredagsskratt blev det i alla fall!

Hur tänkte hon då? Har hon plötsligt tröttnat på sina vanliga vänner och bestämt sig för att hon hellre vill hänga med typ Horace Engdahl? Och läras upp till Horaces mini-me?
Eller är hon skådespelerska och vill ha gratislektioner för en teaterroll som författare? Jag fattar ingenting…

Och den här då! Är hon inte lite ego som tar för givet att den här karlen minns henne? Att det för evigt är inristat i hans hjärta att han för snart ett år sen såg en främmande tjej i en park. Med blommig scarves och tofflor. Det är ju inte som om hon landade med helikopter klädd i kycklingdräkt direkt.

Jag hoppas att ingen jag vill träffa får för sig att sätta in en sån annons. Det är kört från början. Efterlys aldrig mig – för jag kommer inte att fatta att det är mig det handlar om. Hur många gånger jag än läser annonsen.
Mitt minne är helt enkelt för dåligt. Om jag inte minns vad jag gjorde i förrgår, så minns jag definitivt inte vad jag gjorde för ett år sen. Eller vad jag eller någon annan hade på sig.

Wow, jag har hamnat på Tradera och ska auktioneras bort. Kolla här: Utropspris 30 kronor! Som hittat. Inga bud senast jag kollade, kanske Lasse Berghagen-fansen inte har fattat att ”Lasse Beghagen” är deras felstavade idol.

Det är alltså en Allas från 2000 som någon försöker sälja, och det är jag som sticker upp bakom den rosa fåtöljen med blomsterkrans på huvudet (eftersom Lasse vägrade och den var för dyr för att bara kasta).
Från den intervjun minns jag mest att det var så kallt att jag hackade tänder under fotograferingen och höll på att anta en blålklintsblå ansiktsfärg som matchade midsommarblommorna. Och att Lasse satt i sin bil och läste dikter för mig, som han ville ha lite respons på. Jag kan absolut ingenting om dikter, men jag sade att det där lät väl toppenfint. Och det gjorde det säkert.
 

Jag har fått en ny idol. Eva Heldmer, svinhälsoveterinär i Uddevalla, har tagit avföringsprov från 1500 suggor för att kolla om de har salmonella. En arbetsuppgift som Eva kommenterar så här: ”Det är ett styvt jobb. Men det går om man är envis och entusiastisk.” 
Fantastisk inställning! Detta ska hädanefter bli mitt motto när något känns motigt: ”Det går om man är envis och entusiastisk.” Och så ska jag tänka på hur Eva samlade över tusen bajsprover, med glatt humör utan en tanke på att ge upp.