Mitt i vårdskandaler och larm om äldreboenden där gamla människor blir skamligt o-omhändertagna är det skönt att läsa om 96-åriga Eva Bergdahl som flyttade till Thailand.

Nu har Eva börjat blogga också från sitt nya liv i solen ocbh verkar trivas alldeles utmärkt. Ett litet utdrag från Evas blogg:
”Hej och godmorgon från ett soligt vackert Thailand, där standardfrukosten gröt, bananer, 1 smörgås samt 1 stort glas mjölk är avklarad i solskenet på altanen.
Idag kommer en ny svensk vän 73 år, boende i Thailand cyklandes 8 mil för att hälsa på igen.
Efter det åker vi gemensamt till stranden för ett dopp. Jag har under dessa 2 månader här fått otroligt många vänner och varje dag kommer någon och hälsar på, underbart tycker jag som satt ensam mesta tiden i Karlskrona.”

Du kan läsa Evas blogg HÄR.

Vi ses i nästa vecka, ha det gott!

I fredags firade hon 125 år. Nu dröjer det ett år till hon släpper in gäster igen.
Frihetsgudinnan stänger för renovering – men trots det kan alla nu njuta av samma utsikt som gudinnan själv. Utan att ens åka till New York. Flera kameror har monterats in i statyn, blan annat i facklan och kronan. Kamerorna sänder livebilder dygnet runt, du kan se dem om du går IN HÄR.
Jag var uppe i statyn för flera år sen och visst var det en hisnande och mäktig upplevelse. Men en jäkla strapats också med alldeles för många trappsteg och för lite utrymme. Så det här är helt klart ett bekvämare sätt att turista…

Jag skrev ju om snarkning för ett tag sen. Ny lösning på gång! I alla fall under semestern. En hotell kedja testar ljudisolerade rum med all möjlig teknologi för att suga upp minsta snarkande bröl och pust. Närmaste snarkfrirummet finns än så länge i Köpenhamn.
Låter inte så dumt -men jag undrar om väggarna absorberar allt ljud? Så att bara läpparna rör sig när man säger god natt…

Vill man istället hålla sig vaken kan man dricka kaffe. Det gör jag. Är redan inne på dagens tredje kopp:

Och när jag läste om en ny undersökning som säger att mycket kaffe kan få oss att höra röster hörde jag faktiskt en liten stämma. Som glatt kvittrade: ”Tre dagar kvar till semestern!”. Fast det kanske var jag?

Skulle det bli roligare att flyga om jag var naken -- eller kunde sjunga karaoke? Jag är flygrädd och avskyr att flyga med alla bolag, och tror faktiskt inte det hade känts ett dugg bättre att testa ett av världens knäppaste flygbolag, snarare tvärtom…

På listan finns bland annat de här bolagen:
* NAKED-AIR -- riktad mot nudister, så fort skylten med säkerhetsbältet slocknade åkte passagerarnas kläder av.
* BACKPACKERSXPRESS -- för unga ryggsäcksresenärer som ville ha pub, nattklubb och karaoketävlingar ombord.
* EROTIC AIRWAYS -- med avskild dubbelsäng med satinlakan för folk som vill komma med i tiotusenmilaklubben utan att trängas på flygplanstoaletten.
* PET AIRWAYS -- för hussar och mattar som vill skämma bort sina husdjur på flygresan. Så här går det till:

www.youtube.com/watch?v=sc2lvz1LGTc

SJ TÅG = Så Järnvägars Tokigt Å Galet! Och barnvisan ”Tingelingelinge, tåget går” har förvandlats till svart politisk satir.
Så vad ska man göra. Skratta, gråta eller gå i ide?

Det finns faktiskt en del att fnittra åt mitt i eländet:

• Igår när det ihopknycklade Ex-2000-tåget skulle bärgas på Malmö C så spårar bärgningsvagnen ur och stoppar tågtrafiken! Nytt försök snart, med lyftkran, vågar inte tänka på hur detta kommer att gå…
• Ett kraftigt försenat tåg från Luleå till Stockholm gav upphov till kaos – och ett fantastiskt nytt ord: Pirogtumult! ”Barn grät och medelålders kvinnor svor åt sina medpassagerare” när folk brottades om de sista pirogerna i restaurangvagnen.

Fast det är lätt för mig att skratta som precis fick omboka nästa tågresa jag ska göra, från mitten av januari till slutet av februari.
Då hoppas jag att det är typ vår. Eller åtminstone att den tidtabell som gömts i snö dykt upp i tö.
Annars får jag sitta och sjunga en ny barnvisetext mellan gnisslande tänder:

Tingelingelinge , tåget står
fast i vita drivor
de som stress och magsår får
borde packat skidor.
Se (Lotta), se (Lotta) nu gråter (hon) en skvätt
så spårar (hon) ur
och vrålar argt (censur).

Trevlig trettonhelg så ses vi på måndag!

Sextio procent av svenskarna använder aldrig minibaren på hotellrummet. Inte jag heller. Senast berodde det framför allt på att jag inte hittade den.
När jag och sambon skulle checka ut och tog en sista sväng i rummet för att kolla att vi inte glömt något upptäckte vi att det stod en minibar i ena garderoben.
Ingen större förlust. En miniflaska och en påse med fem nötter, till priset av ett biobesök, är en rätt begränsad njutning.

En undersökning från Hotels.com visar att det är just svenska resenärer som oftast ratar minibaren på grund av dyra priser.
Om man någon gång vill testa hur det känns att tömma en minibar utan att oroa sig för notan finns det en hotellkedja som erbjuder gratis minibar. Skulle det kännas lite tungt i huvudet dagen efter ingår även sen utcheckning klockan 17.00…

Min dröm om den perfekta minbaren ser ut så här:
* Placerad i ögonhöjd så man inte riskerar ryggskott varje gång man öppnar dörren.
* Tyst på nätterna, utan brummande eller surrande ljud.
* Rymlig så man kan lägga in egna grejor till kylning.
* Lokala specialiteter som kan vara spännande att testa.
* Snacks för alla humör, både tröstgodis och något nyttigt att tugga på.
* Prislista som skrivits av en normal människa som inte tycker att en liten chokladbit bör kosta fyrtio kronor.

Eller kanske den här sorten för ensamma hotellkvällar:

Jag ska säga upp mig, sälja allt och resa jorden runt. När rutinerna känns för inrutade och hjulspåren för djupa får jag för mig sånt. Men inte ens jag själv tror på mig längre.
Med åren har jag insett att jag inte är av rätta virket – mer en bekväm hemmatrötter än en berest globetrotter. Min gräns för äventyr går vid hotellrum utan egen toa.

Men det finns de som inte bara snackar. Som bryter upp, lämnar tryggheten och drar på sig ryggsäcken.
En vän gjorde det för flera år sen. Han har rest runt och ofta kombinerat sina stopp runt om i världen med att göra gott för andra. Just nu är han i Asien och arbetar med ett hem för traffickingoffer.

En annan som reser jorden runt på heltid är amerikanen Gary Arndt som luffat runt i över tre år nu. Nyligen sammanfattade han erfarenheterna i en lista. Här är ett urval av de tjugo punkterna.
Saker jag lärt mig av att resa runt i världen i tre år:

• Människor är i allmänhet goda.
• Media ljuger och gör oss rädda för resten av världen.
• Världen är oftast rätt tråkig.
• Resten av världen är inte full av baciller och sjukdomar.
• Du behöver inte en massa prylar.
• Att resa behöver inte vara dyrt.
• Alla är stolta över var de kommer ifrån.
• De flesta människor har en djup önskan att resa runt i världen.
• Modernisering är inte Västernisering.
• Alla borde resa.

Lite sugen på att packa ryggsäcken blir jag… om jag nu hade haft en ryggsäck.

Mysteriet med huset på höjden är äntligen löst! I flera somrar har jag legat på stranden i franska Villefranche Sur Mer, en av mina favoritplatser i världen, och kisat upp på den pampiga villan ovanför. Jag och sambon har spekulerat om vem som bor där och varför den personen i så fall aldrig verkar vara hemma.

I fredags kollade jag på dokumentären Exile on Maine Street (skynda att se den om du missade den, ligger bara på SVT Play till och med 3 september). Och då dök plötsligt huset upp i tv-rutan -- och visade sig vara Villa Nellcote som Keith Richards hyrde 1971 och där Rolling Stones spelade in skivan Exile on Main Street i källaren.
Huset har dessutom en riktigt ruggig bakgrund som lokalt Gestapo-högkvarter under andra världskriget.
Men det är en vacker byggnad och jag föredrar att tänka på den som ett rock´n´roll-högkvarter. Nästa gång jag ligger på stranden och tittar på huset ska jag lyssna på Stones och fantisera om hur det var att bo där på den här tiden:

www.youtube.com/watch?v=3b-bComz_d8