Klappa – en svår konst…

Allt var fantastiskt – utom min klappångest. Jag kan inte klappa i takt. Tror jag. Jag är så omusikalisk att jag inte kan avgöra om något är i takt eller otakt.
Men som tur är jag kan jag njuta av andra som är musikaliska. Så i lördags var jag på konsert med Soweto Gospel Choir, som bjöd på en otroligt häftig show.
Här är ett litet smakprov:
httpv://www.youtube.com/watch?v=cLocKzC80gk&feature=related

Annons

Nästan lika underhållande var det att studera publiken runt omkring. Speciellt en prydlig ung man i kostym verkade inte helt bekväm i slutet av konserten när alla skulle ställa sig upp och vara så där härligt spontana och gunga med och släppa loss. Det var lite som att se Carl Bildt tvingas in på ett zumpapass.
Och själv hade jag som sagt lite svårt att släppa min klappångest.
Tydligen är det så att majoriteten av svenskar klappar fel. I baktakt. Vilket som jag förstår är att man klappar på ett och tre, istället för ”rätt” klapptakt som är att klappa på två och fyra. Amerikaner och engelsmän ska vara bättre klappare, och undrar ofta varför vi klappar så bakvänt påstår vissa.
Läs mer om baktaktsklappare – och reklamfilmer de dyker upp i – HÄR.

Senaste kommentarer

  • Isak Kristensen: kan du trolla med en stor svart sopsäck som är stor med mej snälla
  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…

Etiketter