Med eller utan mössa…

Som 60-talist är jag egentligen mössvägrare. Vi som är födda under det årtiondet ses ofta vandra i iskallt vinterväder med blåfrusna öron och istappar plingande i håret.
Detta kännetecken härstammar från att vi bär med oss mösstrauman från barndomen, då föräldrarna tvingade på oss olika förnedrande huvudbonader så fort vi stack nästippen utanför ytterdörren.

Jag minns till exempel (med rysningar) min kaninmössa av vit fuskpäls, som fick mig att likna en gigantisk topz:

Eller den psykedeliska Beppe-godnattluvan som kunde ge vem som helst mardrömmar:

Sedan jag blev tillräckligt stor att själv få bestämma om jag ville frysa skallen av mig eller inte har jag stolt gått genom livet omössad.

Tills nu. Det har ju varit en sån snömonstervinter att jag övergav alla principer och önskade mig en rejäl knoppklapp i jul. Och fick en jättefin av kära syster.
Så efter alla år är jag med mössa igen. Känns helt upp och ner vänt…

… men varmt och gott.

Senaste kommentarer

  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…
  • Shino: Hhahahah, stackars dom som har tatuerat in sitt stjärntecken. Nu blir det definitivt förvirrat .

Etiketter



Annons

  • Åhh, jag skulle vilja ha Beppe-luvan! =)
    Mössor var inte så hippa när vi 70-talister växte upp men jag gillar mössor! =)
    Kram Elenor

  • Charlotte

    Ellis: Hade jag haft min kvar hade du så gärna fått den! 🙂 Och jag försöker också att bli en möss-fan – utmaningen just nu är att vänja sig vid att det kliar i pannan…