Miraklet kom för sent

Jag läste om mirakelbäret och Miraculin som ska få allting man stoppar i munnen att kännas så här:

Kesella ska smaka vaniljsås. Ost som glasyr. Tomater som jordgubbar. Öl som milkshake och så vidare…
Men jag tänker inte köpa några piller. Det är för sent. Var var miraklet när jag behövde det – för tjugo år sen? Då var jag en sopa på att laga mat och hade verkligen behövt en mirakelpilla att stoppa i munnen på folk innan jag bjöd dem på något jag rört ihop.
Jag minns till exempel den stora Kycklingkatastrofen…

Jag skulle bjuda min dåvarande pojkvän på middag för första gången. Eftersom jag var gravt nykär bestämde jag mig för att göra mig till och göra mat på riktigt. (Annars brukade jag och väninnan jag delade lägenhet med kila över till kinesstället tvärs över gatan och hämta mat som som vi sen hällde över i grytor och presenterade som hemlagat för våra gäster.)
Kyckling med ris skulle jag laga. Fråga mig inte varför. Men jag baxade hem en fågel jag hittat i affärens frysdisk och tryckte ner den i en kastrull. Sen lät jag den koka i lite vatten medan jag sminkade och klädde mig. Lite snabbris och färdig påssås till det – och voila!
Jag satte stolt fram min skapelse på bordet, och där kunde vår kärlekssaga tagit abrupt slut.
Det var inte bara en seg gammal höna med en och annan fjäder och annat jox kvar – den var dessutom mer än halvrå och klassad som potentiellt mordvapen.
När vi kastat hönan i sophinken satt vi och tuggade på hårt ris och vidbränd currysås. Då hade det inte varit dumt med ett mirakelpiller som fått middagen att smaka fågel… eller gott bara.
Men övning ger färdighet och nu är jag rätt skaplig vid spisen. Utan bärhjälp.
Vilken är din värsta matmiss?
-
http://candygirl.worldofsecrets.com/ Linda/Candygirl
-
Charlotte
-
http://neverkeso.blogg.se Fia
-
http://www.mysecretwindow.se Cia
-
Charlotte
-
http://www.metrobloggen.se/leva Bitte





