Mitt nya nattliv som sömnskrika
Mystiska saker händer i mörkret – jag har blivit en gaphals i sängen.
I förrgår kväll drömde jag en mardröm om att jag höll på att mördad. En mördararm försökte dra in mig i en mördarlägenhet och min enda chans var att skrika så någon kunde komma och rädda mig.
Så jag skrek – och vaknade med munnen vidöppen och med lite skrik kvar i öronen.
Morgonen därpå berättade sambon, som suttit uppe i rummet bredvid, att han hört ett konstigt gällt ljud och undrat vad sjutton grannarna höll på med. Då fattade jag att mitt drömskrik hade blivit ett verklighetsvrål som skar genom väggar.
Jag som brukar sova så sött&tyst (bortsett från sambons falska påståenden om att jag skulle snarka ibland).
Kommer det här att upprepas? Har jag förvandlats till en sömnskrika – en mistlur i natten?
Eller är det kanske bara ett första steg mot mer artikulerade läten? Så att jag sakta men säkert utvecklas till en sömnpratare?
Sova har blivit mer spännande än på länge…
Nu funderar jag på att sätta sambon på uppdraget att dokumentera mitt nattliv. Som Karen som startat bloggen Sleep Talkin Man där hon skriver ner och spelar in saker hennes man Adam säger i sömnen. Till exempel undermedvetna meddelanden som:
* ”You never see baby pigeons.”
* ”Your mum’s at the door again. Bury me. Bury me deep.”
* ”When did you turn into a bug? Strange.”
Det har blivit en sån succé att Adams sömnprat till och med blivit en musikvideo där hans ord vävts in i musiken:
Ha en härlig helg och sov gott! Vi ses på måndag!
Translate:
