Mata ankor – check!

I helgen har jag ”övningstantat” och matat ankor i park.
När väninnan jag hälsade på hittade en påse gammalt bröd bestämde vi oss för att det var dags att våga ta steget in i framtiden.
Vi smög iväg i skymningen. I parken fattade ankorna genast galoppen: Två klockrena tanter på väg in i parken med matkasse! De flockades runt oss och slogs om brödbitarna vi kastade ut med allt säkrare handledsknyck.
Efteråt pustade vi ut på en bänk och fikade med kaffe i termos och medhavda muffins. Tantpoängen tickade på i rasande fart.
Och som vi trivdes och myste! Vi hade plockat fram våra inre tanter och gillade det.

Nu är jag redo för fler steg in i tantuniversum. Lära mig väva, baka bullar och stärka virkade svanar. Men frågan är hur sjutton man ska lära sig detta? Pröva att söka efter ”virka svan” på Youtube…. bedrövligt lite info om det!

En festivalfarbror i hjärnan

Jag vet vem jag måste heja på i melodifestivalen -- en 75-årig herre. Och min barndoms soundtrack. Engelbert Humperdinck!
När jag läste att Engelbert ska tävla för Storbritannien i Eurovisionsfinalen (och blir den äldsta deltagaren någonsin) slungades jag bakåt i tiden. Till 1970-talet och hemma i Hörby där skivspelaren gick varm med mina föräldrars Humperdinck-plattor. 
Och jag märker nu hur hjärntvättad jag blev. När jag hör låtarna efter alla dessa år börjar jag automatiskt sjunga med i texterna och foten börjar vippa utom min kontroll.
Så när Englands bidrag dyker upp i rutan kommer jag förmodligen att sträcka mig efter telefonen som en viljelös zombie och slå siffrorna medan hjärnan ekar av kommandot: ”Måste. Rösta. På. Engelbert. Humperdinck. Trehundra. Gånger.”

För er som missat Engelbert har chansen här att uppdatera er med två av hans största hits:

För övrigt börjar jag luta mot Ranelid som vinnare i vår egen final i helgen. Det behövs nog en annan mogen man med superstabilt ego för att ha en chans mot Engelbert….

Trevlig helg!

Mmm…mantlar!

Män som springer runt i skogen med mantlar och svärd. Det är sånt jag verkligen avskyr och får tråkanfall av. Trodde jag.
Nu är jag helt fast i fantasyserien Game of Thrones. Mycket svärdviftande och mantelsvep blir det -- men jäklar vad spännande det är.
Jag ser ut ungefär som den här tjejen som blir filmad av sin pojkvän när hon tittar på serien:

Vem vet, nästa steg är kanske att sy mig en egen mantel och ge mig ut i skogen på rollspelslajv. Som de här killarna. Men i så fall ska jag se till att knäppa byxorna ordentligt innan jag hoppar runt och kastar lajtningbååålts (åskblixtar=hittepåvapen i fantasyvärlden).

Obefogat glad

Tjuvlyssnat på buss 4 i Malmö igår. Jag satt framför två tonårstjejer och insåg snabbt att en av dem var en själsfrände! Hon hade precis som jag clownfobi och berättade för sin något oförstående kompis om sin (helt befogade) rädsla.

Tonårstjej 1: Men jag fattar inte… vad är det för otäckt med clowner? Det är ju inte som om dom är farliga eller nåt sånt.
Tonårstjej 2: Åååååh, dom är ju jätteläskiga! Den röda näsan… dom stora skorna… usch, jag ryser bara jag pratar om det.
Tonårstjej 1: Jag fattar ändå inte varför du är rädd.
Tonårstjej 2: Och så är dom glada utan anledning!

Just där i slutklämmen tror jag faktiskt att hon satte fingret mitt i clownskräcken – det är kanske det som är så ruggigt. Dom är glada. Men ingen vet varför… brrrr.

För liten och farlig kaka?

Senast i raden av farlig mat för kvinnor är småkakor. Hotfulla rubriker varnar för att småkakor kan öka risken för stroke.
Så då är väl frågan – bör man gå över till storkakor istället? Inte mig emot….

Om storkakor är nyttigare borde den här vara rena hälsobomben – Världens största kaka:

Den bakades 2003 av Immaculate Baking, en Chocolate Chip Cookie somvar hela 31meter lång, och vägde 18143kg – lika mycket som fyra elefanter!

För övrigt anser jag att Potatisbakelsen kan vara världens godaste kaka. Eller möjligtvis Dammsugaren. Eller något annat med marsipan/mandelsmassa. Mums!

Putsa eller inte putsa?

Precis när jag bestämt mig för att vara en duktig flicka och putsa fönster imorgon, eftersom solen lyser som om den fått vårfnatt, ringer den onda fresterskan.
”Vad säger du om att träffa för en fika eller ett glas vin på en uteservering imorgon eftermiddag?” frågar väninnan.
”Njaaa, jag hade ju egentligen tänkt putsa fönster hela dagen… jag vet inte… vi kan väl höras imorgon och bestämma”, svarar jag och får snabbt på luren innan jag tackat JAJAJA till ett betydligt mer njutbart alternativ till att putsa och pusta.

Men jag vet ju redan att jag kommer att strunta i fönsterna imorgon. För det är ju en aptrist syssla. Titta bara på den här stackars orangutangen som ”roar sig” med att putsa rutan. För att uppskatta denna aktivitet måste man tydligen stängas in i en bur och bli ett desperatuttråkat zoodjur. Alltså bör någon låsa in mig i lägenheten i helgen och ta bort teve, böcker och annat kul…

Möss&människor

Först sprang en jättestor råtta förbi. Sen en mus eller möjligtvis en råttunge.
De kilade över torget cirka tio meter framför mig medan jag väntade på bussen i förrgår.
Jag sade inte ett pip. Dels för att jag inte är så rädd för just gnagare, och dels för att jag blev osäker på om jag verkligen sett rätt. Kanske det vara två mycket små hundar med mycket långa svansar. Som kilade ner i ett hål i en rabatt…

Efter den oväntade närkontakten med djurliv har jag bara haft kontakt med datormöss.
Idag var det dessutom datorkurs där vi fick lära oss nya tips och tricks.
Och visst är det roligt med teknik -- när den fungerar. När motsatsen inträffar förvandlas tekniken till något man vill slita sitt hår över eller slå sönder med en slägga.
För att lugna sig i såna lägen kan man titta på den här filmen och trösta sig med att det hade varit ännu värre om datortrubbel hade hänt i den riktiga världen -- med allt från trasiga möss och omstart från nyfödd till flammande brandväggar….

Svära på nytt sätt

Nu får man inte svära när man är arg längre. Fan också.
En väninna berättade att hon ringt till kundservice på två olika ställen för att klaga på en dator som gått sönder ett par dagar efter hon köpt den och sedan kommit tillbaka nyreparerad och lika trasig…
Under samtalen med kundservice blev hon lite upprörd och klämde till med typ ”den jävla datorn” för att förklara sin frustration. Och fick vid båda samtalen kalla handen direkt från kundservicekillarna: ”Nej! Om du använder svordomar kommer jag att lägga på luren omedelbart!”
Tydligen är det någon ny policy, nolltolerans mot svärord.
Jag funderar på om företagen även skulle lägga lite krut på att ge så bra service att deras kunder inte kände ett behov av att svära? Bara en tanke.

En annan variant är att börja svära på andra språk på ett bedrägligt oskyldigt sätt för att förvilla dem. Här är några möjliga alternativ.
* Baguette moisis – Din mögliga baguette. (Franska)
* Va te faire cuire un oeuf  – Gå och få ett ägg kokat (Franska)
* Me cago en la leche! – Jag skiter i mjölken! (Spanska)
* Stara cholera – Gamla pest! (Polska)
* Up your nose with a rubber hose – Stoppa upp en gummislang i näsan (Engelska)
* Haista home – Lukta på mögel (Finska)

Och vill du testa vad du egentligen kan om svordomar finns det ett KUL QUIZ HÄR om varför och hur vi svär!

1-årig husmor

Grattis i efterskott till en sockersöt 1-åring som gör allt från urgulliga ugglecakepops….

…. till kul och praktiska pärlträdda hörlurar:

Det är min sambos duktiga systerdotter som nyligen firade att hennes bak&pyssel-blogg ”Husmor Emma” fyllde ett år.
Jag som varken kan baka eller pyssla blir djupt imponerad varje gång jag ser vad hon lyckas trolla fram – stort grattis Emma!

Två nyuthoppade grodor

Varför finns det så många bulgarer? I Bulgarien av alla ställen.
Mycket märkligt och irriterande, tyckte det norska turistparet som valde att åka hem tidigare för att det fanns för många ”bulgarer och östeuropeer” på hotellet i Bulgarien. Och klagade: ”Vi känner oss förda bakom ljuset, och vi hade aldrig bokat det här hotellet om vi vetat detta innan.”
Kanske lugnast att stanna hemma nästa semester?

En annan sorts groda, av den mer bokstavliga sorten, hoppade ur munnen på en av deltagarna i senaste avsnittet av Top Model.
Modellen hade blivit ihopparad för att göra en dans tillsammans med en annan modell som hon bråkat med dagen innan.
Allvarligt blickar hon in i kameran och delar med sig av sin visdom:
”Vi ska göra en uppgift tillsammans, det är en utmaning. Vi har inte tid att hålla på att vara långsynta.”
Nä vem har tid att springa till optikern mitt i en fotografering…

« Föregående sida — Nästa sida »