Semester i motvind

Hej! Nu är jag tillbaka efter semestern. Som blev… lite trög. Emellanåt kändes det som om ödet visade fingret och ville få oss att tappa både humöret och reslusten.

Finger 1: Första morgonen i Nice väcktes jag av min resväninna med orden: ”Jag har dåliga nyheter…” Vårt flygbolag Sterling hade gått i konkurs.
Rena Joe Labero-tricket. Ena stunden hade vi ett plan som skulle flyga oss tillbaka om en vecka, och i nästa stund: abra kadabra simsalabim inget plan ”him”.
Istället fick vi trolla fram ett gäng tusenlappar för att boka nya biljetter, med mellanlandning i Bryssel. Jag blev alltså inte bara fattigare utan även flygräddare. För en flygrädd person är två plan istället för ett lika välkommet som att tvinga en vegetarian att äta två portioner blodkorv istället för en…

Finger 2: Vi var sju dagar i Nice. Sex av dem regnade det. Inget lätt vårregnsstrilande, utan mer som om någon stod uppe på molnen och kastade ut badkar med vatten.
Vi fick reda på att det regnade cirka 30 dagar om året på rivieran. Alltså prickade vi in över en tredjedel av årets totala regnmängd…

Finger 3: När vi kom till lägenheten vi hyrt väntade vi på att våra värdar skulle öppna dörren till det andra rummet, sovrummet. Det gjorde de inte. För vi hade missupfattat beskrivningen och hyrt en etta med kokvrå. Två vuxna kvinnor och en 7-årig flicka hade tjugosex kvadratmeter med utfällbar soffa och en madrass att dela på.
Låt oss säga att vi kom varandra in på livet och lärde känna varandra väldigt väl under dessa sju dagar…

4. Finger 4: Sista kvällen blev vädrets makter ännu grinigare och verkade vilja sopa ut oss med huvudena före. Det blev rejält oväder. Blåste upp till storm, regnade än värre och började åska.
Ovädret stegrades dagen då vi skulle åka hem. På flygplatsen hade restaurangen fått strömavbrott och kunde inte servera kaffe. I sista sekunden lyckades planet lyfta innan åskvädret gjorde hela rivieran total strömlös med stillastående tåg och hissar och en och annan översvämning.

Och hur tyckte jag då resan var?
Riktigt trevlig! Trots all motvind lyckades vi hålla humöret uppe och vara glada för det vi ändå fick. Stunder av uppehåll mellan regnskurarna. Chansen att få komma bort och vara lediga. Tid att umgås eller titta på en film, eller plöja igenom en tjock pocketbok utan att bli störd. Mysiga kvällar med god mat på uteserveringar. Ja, det fanns mycket att vara tacksam för. Och allt blev mycket lättare när man koncentrerade sig på det än att gräma sig över det som gått fel.
Vilke tur att man är lagd åt det optimistiska hållet, och att ressällskapet också valde att se eländet från den ljusa sidan. Annars hade vi nog fäktats med baguetter och kastat creme brulée på varandra.

Har du haft någon ”motvindssemester” där mycket gick snett?

Senaste kommentarer

  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…
  • Shino: Hhahahah, stackars dom som har tatuerat in sitt stjärntecken. Nu blir det definitivt förvirrat .

Etiketter



Annons

  • Ojojoj, vilken otur ni har haft! Det är verkligen tur att du kan se positivt på tillvaron ändå 🙂

    Vi var en vecka i Florida för några år sedan, och några av dagarna var det en rejäl orkan! Fast vi tyckte nog att det var mer spännande än trist ;))

    Välkommen tillbaka! 🙂

  • Wow! Kunde det bli mycket värre än så??? Jo givetvis om vi går in på hälsa osv. Men skönt att du är hemma igen i alla fall. Kramar…

  • Therese

    Vår resa till Barcelona började tokigt och slutade lika tokigt.
    Vi skulle till Barcelona för att sola, gå på fotboll såklart, shoppa.
    Vi hade bokat hotell, hyrbil, flyg, fotbollsbiljetter på¨olika håll för att få det så billigt som möjligt.
    På torsdagen innan vi skulle åka (vi skulle åka på måndagen)kom jag på att vi kanske skulle kolla hur stort bagage det var på hyrbilen.
    Jag ringer och hon hittar ingen bokning på bilen
    och ingen på hotellet, lite lätt hysterisk blir man så här nära inpå. Detta var i maj så det var ingen högsäsong så biljetterna blev bokade igen.

    Vi hade glömt att göra en inbetalning, trodde i min enfalld att allt var betalt via nätet, men ibland blir det lite rörigt visst med betalningar hit och dit.

    Vi hade en trevlig vecka, allt frid och fröjd tills vi kommer till flygplatsen. Vi har kört sakta och gjort en del stopp då flyget inte skulle lyfta förrän 21.30 från Barcelona.
    Så när vi ska checka in 18.25 i god tid tror vi, finns det inga biljetter att få ut i biljettautomaten.
    Vi går fram och frågar om det är fel på apparaten
    men det är det inte utan flyget har redan gått.

    Jag fram med papprena för att visa att vi har biljetter som ska funka.
    Då påtalar kvinnan i luckan att planet inte lyfter 21.30 utan landar 21.30 i Köpenhamn.
    Planet lyfte 18.30, hade vi inte åkt runt på massa annat och fördrivit tiden så hade vi kanske hunnit.
    Tittat på biljetterna när vi skulle lyfta är en annan sak man kan göra, men jag var så säker på tiden.

    Ja ja det var bara att ragga flyg, inga fler den kvällen dock. Leta hotell försöka få tillbaka hyrbilen, trots att den var inlämnad. Vi hade hyrtid till 12.00 dagen efter. Och det gick till slut, hotell och nya biljetter till hemresan också.

    Det var ingen glad familj det här inte.
    Har man då inte en ombokningsbar biljett blir man även 10 000 kr fattigare. Men som man brukar säga: Det kunde varit värre och pengar är inte allt.(men ganska mycket)
    Hälsningar Therese i Halmstad

  • I bland kan man bara skratta åt eländet,jag skrattade åt din semester 🙂
    Jag var i London på semester och bodde i ett hotellrum där det läckte in så mycket vatten att en hel hink blev fylld varje natt. Jag bodde ändå kvar, var inte så ”klagig” av mig på den tiden.
    Jag fick en jättehalsfluss som utvecklades till stämbandsinflammation, fast sjuk blev jag när jag kom hem så en veckas semester orsakade tre veckors sjukskrivning.

  • Låter som lagen om all jävelskap drabbade dig på den semestern. Själv hade jag hur bra som helst på min senaste semester på Naxos:)Bara för att ge dig ett finger till;)

  • Cia

    Nja semesterproblem är inte så farligt.

    Jag höll på att fastna i Turkiet för att jag heter C.I.A. … Lång historia

    Jag har fått gå ner i Washington, DC på väg till NY för att planet var bombhotat vilket slutade med att fastnade i NY utan pengar… Ännu längre historia

    Jag har fått gå ner för planreparation i Köpenhamn på väg till kanarieholmarna för att en ruta i Cockpit hade spräckts.. Kortaste historian

    Jodå jag råkar ut för både det ena och det andra på mina resor. Det är ju det som gör dem kul och spännande.

    Reste ner till Danamark över dagen (Arbetsresa) DEN har jag precis skrivit ett riktigt gnällinlägg om däremot. FY FABIAN… Ingen spänning alls bara träligt.

  • Godmorgon! Det var många finger, har oxå haft sådana resor.. den senaste med en masa finger var en mallorcaresa där jag direkt blev av med min plånbok med alla pengar, det tog en hel dag till att polisanmäla och få ut pengar genom försäkring. En annan resa med många finger var en resa till bulgarien, det regnade hela veckan utom en dag, dessutom var maten så illa så ingen klarade av att äta. Jaja, man får nog ha sådant i beräkning.. välkommen hem igen!

  • Charlotte

    Jovi: Ujuj, en orkan! Det lät läskigt tycker jag. Men jag är nog lite feg av mig, och föredrar stilla dagar framför stormiga.
    Gisan: Tack ska du ha! Och visst kunde det varit mycket mycket värre, jämfört med riktigt elände var det här ju bara en liten gnällfis i vinden.
    Therese: Fy vad jobbigt. Och lätt hänt… vi höll faktiskt på att göra exakt samma tabbe nu och rörde ihop avgångs- och ankomsttid, men kom på det innan det var för sent.
    Fru Tattoo: Det blev verkligen en lång – ofrivillig – ledighet, om man räknar in sjukskrivningen. Kanske lite svårare att skratta åt eländet när man blir sjuk av det…
    Suss: Tack för det extra fingret! 😉
    Cia: Vilka hisnande reseäventyr! Jag blev extra nyfiken på C.I.A-historien – har du skrivit om den på bloggen?
    Jeanette: Tack! Att bli av med plånboken är verkligen ett enormt finger, usch. men du har rätt, lämnar man hemmets trygga vrå får man vara beredd på att vägen kan ha sina gupp och oväntade svängar.

  • Cia

    Nope det hände långt innan bloggar fanns, nästan på stenåldern faktiskt.

    Men visst är det ett reseminne som kan halka in där vad det lider.

  • Oj, vilken otur men tur att du kan se och plocka fram det positiva som ändå var med resan och inte fokusera på det tråkiga som jag tror att många lätt gör.

  • Charlotte

    Cia: Hojta till när du ev. skriver om det…
    enmamma: En smältande isglass blir inte mindre kladdig om man håller kvar den, då är det bättre att släppa, tvätta händerna och vandra vidare.

  • Cia

    Egentligen är Bombhotshistorien intressantare då det var precis som på film med tömninga av tankar, människor med FBI på ryggen som så småning om klev ombord och fotade och hade sig. En tant som bröt ihop… Jag var den lugna i filmen som tog hand om hysteriska tanten… Jag fastnade ju i NY med bara handbagaget för vårt bagage skulle gås igenom… Jag hade bara massor med Cocacola glas i handbagaget… Numer finns alltid trosor där…

  • Ojoj, låter inte som drömsemestern direkt, men som du säger det är skönt att komma bort och att få tid till avkoppling, och det blev ju åtminstone en innehållsrik semester 😉

  • Kära Charlotte! Vilken otur ni hade! Det är ju helt otroligt. Men, vilken tur att både du och ressällskapet är människor som kan se livet från den ljusa sidan. Ibland kan ju oanade sidor komma fram hos folk när man reser tillsammans, så där hade ni tur! Ända sedan jag läste ditt inlägg har jag ansträngt mig för att få min scanner att fungera så jag kunde scanna in en bild från mitt besök i Nice (inte här utan på min blogg). Jag ville nämligen visa dig att du inte är ensam! Men efter att ha rådfrågat expertis har jag fått veta att scannern inte är kompatibel med min nya dators system (snacka om att databranschen är lukrativ…), så nu blir det ingen scanning på ett tag. Ska ändå berätta:

    Nice var ett av uppehållen på en tågluffning 1981. När tåget rullade genom rivierans städer trodde vi knappt våra ögon. Medelhavet, strålande sol, palmer, vita sandstränder, det vackra ljuset som bäddade in husen i varmt guldrosa sken… Framme i Nice solade vi och satt på mondäna caféer. Vi kallade Nice ”pensionärernas paradis” för vi tyckte oss bara se äldre (dvs såna urgamla människor som 40 och däröver…) och dessutom rika lyxmänniskor, överhängda med guld och juveler, fnösketorrt solbrända med enorma solglasögon… var fanns alla unga snygga killar? Det var vad vi undrade. Nåja, jag ska inte berätta hela historien. Får nog bli ett inlägg min blogg istället 🙂 Det jag ville ha sagt var: minst en av dagarna i Nice ösregnade det! Jag har foton där vi, iförda blå regnkappor med kapuschong över huvudet, tappert ler mot kameran. Så vi prickade också in åtminstone en regndag i Nice. Det går så klart inte att jämföra med allt ni råkade ut för, jag blev helt förfärad när jag läste om ovädret och att behöva FLYGA mitt i detta! Det är som en skräckfilm.

    Hur som helst: hoppas du hämtat dig och får uppleva dubbelt härliga dagar härhemma!