Vänner – varför det?

Härligt, och lycka är att hitta nya tantvänner även senare i livet, när många flyttar..

Vänner är viktiga. Man kan ju omge sig med många människor, men en riktig vän det är något helt annat!

Skoj att du tog upp det och roliga berättelser du har Charlotte Min allra bästa första vän mötte jag när jag var barnflicka hos en familj.Hon jobbade med deras hundar,de avlade.Det är nu 38 år sedan och vi är ff bästisar!Även om det är många mil emellan oss.När vi träffas är tråden kvar,precis som förr

Som en mycket erfaren kvinna (jag ) skriver på sin blogg, jag skrattar allra mest med mina vänner. Sorgligt men sant…
Jag borde skratta mer med min man och ungarna, men det är med tjejkompisarna som jag skrattar bäst.

Min bästa väninna kallar jag idag för Söstra mi och hon är det på alla sätt. Det biologiska spelar ingen roll. Våra mammor är bästa väninnor och nu har våra söner blivit bästa kompisar. Hur stor är chansen att det ”klickar” i TRE generationer i rad??? Kramar…

Godmorgon! Så underbara vänner du har, den från när ni var 6 år låter ju helt underbart, själv har jag inte vänner från den tiden för vi flyttade omkring hej vilt när jag var liten. Ha en toppendag!

Hanneles paradis: Absolut, att hitta nya vänner i vuxen ålder är inte alltid så lätt.
Åsa: Det är stor skillnad på bekanta och vänner.
Bitte: Det var ett annorlunda sätt att träffas. Och visst är det ett tecken på verklig vänskap, att det känns som man träffades igår hur länge sen det än var…
Fru Tattoo: Det blir i alla fall annorunda skratt med väninnorna, betydligt fnissigare!
Gisan: Vänskapsband kan vara minst lika starka som familjeband. Och vilken fantastisk vänskapstradition ni ärver av varandra!
Jeanette: Jag känner mig lyckligt lottad att ha kvar en barndomskompis som vet allt om mig nästan ända från början, och alla vänner är värda att vara tacksamma över. Ha en bra dag du också!

Måste bästa vännen vara en kvinna? Fast jo en är det. Jag tror våra föräldrar sammanförde oss när vi fortfarande låg i vaggan. Vi bodde snett mittemot varandra i ett radhus område. Under uppväxten var vi under en lång period inte individer för alla refererade till oss som Annie och Cia. Vi var liksom alltid tillsammans.

Riktiga vänner är svårt att få skulle man få en riktig vän är det viktigt att hålla kvar vännskapen, man klarar sig inte utan vänner, det vet jag idag.. för ensamheten är fruktansvärd.