Varför är jag plötsligt så omtyckt?

Nu får folk lugna ner sig - jag tyar inte med alla som vill tycka om mig!
Alltså i bemärkelsen att omgivningen ska sätta betyg, göra tummen upp eller tummen ner. När förvandlades vanliga människor till vardagsrecensenter som går runt och trumpetar ut vad de tycker om andra. Utan att andra bett om det.
Två exempel från de senaste dagarna.

Plats: Utanför Turning Torso i Malmö.
Händelse: En ung kille komer fram när jag sitter och läser kvällstidningen och frågar om jag har en tändare, jag lånar honom en.
Omtyckning: Istället för att bara säga tack får jag även omdömet: ”Du ser  inte ut som en kvinna som röker.” (Vilket jag inte gör heller… nästan)

Plats: Matbutik i centrala Malmö.
Händelse: Jag handlar lunchmat och ska betala i kassan för en avokado, en banan, yoghurt och en burk makrill.
Omtyckning: Kassören tittar på mina varor och recenserar först min kost: ”Det här ser ju hälsosamt ut!” och sedan mig: ”Du tar väl hand om din kropp eller hur, det verkar ju gå rätt bra.”

Vad hände med att tänka saker tyst inuti huvudet?  Och var kommer tycktrenden ifrån?
Jag tror det hänger ihop med att vi är så vana vid att tycka till om allting hela tiden på nätet. Det ska tryckas på Gillaknappen, kommenteras, röstas, väljas smileys… tills vi blir så tycktokiga och åsiktsinkontinenta att vi inte kan strunta i saker vi inte har med att göra längre.

Eller vad tycker du…?

Ha en jättehärlig helg, så ses vi på måndag!

0Tweet