Värre än att dö?

Så har man börjat prata för sig själv. En stor del av helgen gick åt till att hålla långa monologer ensam i köket. Inklusive gester och konstpauser för skratt som ingen annan kunde höra…
Nej, det är inte dags för tvångströja riktigt än. Jag har övat på talet jag ska hålla på min systers bröllop på lördag.
Och det känns helt okej att hålla tal tycker jag… hemma i köket. Problemet är att det måste vara människor som lyssnar på lördag. Då blir det genast mycket pirrigare.

Undersökningar har visat att fler människor är rädda för att tala offentligt än att dö. Sånt gör mig inte lugnare – att veta att det finns de som hellre hade stoppat talet i halsen och kvävt sig själv än att hålla det.
För att få lite hjälp på traven hittade jag dessa RÅD FÖR ATT HÅLLA TAL. Där står bland annat att ”Ett musikaliskt tal av brudtärnan brukar uppskattas.” Med min sångröst hade det snarare blivit ”Ett musikaliskt tal av brudtärnan brukar få gästerna att kasta sig ner under borden och hålla för öronen medan de skriker av fasa…”
Ett annat råd är: ”Tärnans tal ska inte innehålla någonting som kan uppfattas som pinsamt.” Jag uppmanas bland annat att undvika prat och antydningar om sex. Vilken tur att jag inte lagt in vare sig juckande rörelser eller stön i talet…

Jag hoppas i alla fall jag klarar mig lite längre än den här brudtärnan:

Tycker du att det är nervöst att hålla tal – och har du något tips för hur man håller nerverna i styr?

0Tweet