Iiiiii… rädda mig!

Imorse vaknade jag som världens våp. Hasade ut i badrummet när jag plötsligt fick syn på det. Monstret. En gigantisk spindel, cirka 30 centimeter stor (jag var yrvaken så jag kan inte garantera att min storleksuppskattning var 100 % korrekt.)
Reaktion: Häftig inandning och sedan snabb språngmarsch tillbaka till sambon med bön om att bli räddad från spindelfasan.
Och det gjorde han. Med den klassiska spindelfångarutrustningen glas+kuvert fångade han in monstret – medan jag stod bredvid som en levande könsrollskliché och ängsligt pep: ”Akta se den inte smiter!” varvat med blodtörstiga vrål: ”Döda den!!”.

Annons

När spindeln var oskadliggjord kände jag mig tacksam och…. glädjad?
En del av helgen har gått åt till att fundera på om det ordet finns.
Sambon och jag såg ett program där någon sade att han ville glädja andra med sin sång. Med tanke på hur det lät konstaterade vi att publiken nog inte blev så glädjade… gladdade… glädna?
Vad sjutton heter det?

Senaste kommentarer

  • Isak Kristensen: kan du trolla med en stor svart sopsäck som är stor med mej snälla
  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…

Etiketter




  • Jag förstår precis hur du känner! Min man envisas dessutom med att släppa ut spindlarna precis utanför dörren. Jag protesterar såklart vilt. Då kommer de ju att vara inne i huset igen dagen efter…

  • Charlotte

    Johannas bollplank: Håller fullkomligt med dig, antingen måste spindlarna sättas på ett plan till Asutralien med enkel biljett – eller få en enkel biljett på annat sätt…