Reseutmaning och hittad handsång

Jag fick en reseutmaning av Ninnibeth – och det kan ju passa bra efter förra veckans reseäventyr.

Favorit land: Frankrike – det är något med språket och atmosfären. Det räcker att ta en kopp kaffe på ett franskt kafé för att livet ska kännas lite mer chict och romantiskt. Man får en mental olala-basker.

Annons

Favorit stad: New York, för att det är som en elektrisk stöt, kroppen blir laddad med energi och man glömmer att sova. Eller Barcelona, för att det så lekfullt och roligt att man vill ta hoppsasteg nerför Ramblan.

Bästa naturupplevelse: Solnedgången i Key West.

Favorit hotell i Sverige: Eggers i Göteborg gillar jag för att alla rum är individuellt inredda med gamla sekelskiftesmöbler, annars brukar de flesta hotellrum se klonade ut.

Favorit hotell utanför Sverige: Hotel Cestelli i Florens är en riktig pärla, enorma rum i ett palats från 1200-talet – och billigt!

Favorit restaurang i Sverige: La Couronne i Malmö, en fransk bistro ”where everybody knows your name”, som i Cheers-sången.

Favorit restaurang utanför Sverige: Chez Grand-Mére i Nice, deras Coq au Vin och Creme Brulée är en av meningarna med livet.

Ställe dit man kan “fly”: Alla storstäder, ju större desto bättre och lättare att försvinna i mängden när man vill vara ifred.

Dit jag aldrig mer vill åka till: Jamaica. Vi bodde i ett hotell med låsta grindar, stämningen utanför var hotfull och jag satt fyra timmar och fick håret flätat utan att likna Bo Derek det minsta…

Dit jag vill åka NU: Berlin, eller snart, när julmarknaden drar igång.

Bästa shopping: Nice, inte alls så dyrt som många tror, går att göra fantastiska fynd om man är intresserad av kläder, skor och smycken.

Bästa nattliv: New York.

Packnings tips: Lägg alla tuber och flaskor i små plastpåsar och knyt hårt, det räddade min packning i förra veckan när en balsamflaska börjat läcka i necessären.

Resetips: Kolla alltid hotell på Tripadvisor eller någon annan sajt där tidigare gäster lämnat sina betyg.

Vad finns i “carry-on” väskan: Pocketbok, pass, biljetter och liten ”akutväska” med trosor, lite smink, tandborste med mera i fall resväskan inte kommer fram samtidigt med mig. Vilket har hänt fler gånger än jag vill komma ihåg…

Det var det.

Innan jag glömmer det vill jag också tacka Torvald Enesjö, som skrev en kommentar till en sång som efterlystes här på bloggen. Torvald tror att han vet vilken sång Nilla menade och skriver:
”… är osäker vem som gjort låten men det finns en fin inspelning av den från 1963. Sjungs av Alice Babs. ”Sjung med oss mamma” finns även på cd. Titta på länken: megastore.se.”
Och vill man lyssna på visan kan man göra det här. ”Fröken Källa” är nummer 25, tryck på högtalarsymbolen så spelas den upp.
Är det den visan din mamma brukade sjunga när du var barn, Nilla?
Mitt egen favoritsång när jag var liten var den sorgliga ”I en sal på lasarettet”. Mamma sjöng den, jag grät, och sen tiggde jag att hon skulle sjunga den en gång till…
Jag får faktiskt fortfarande något vått i ögonvrån när jag hör den…

Vilken sång förknippar du med din barndom?

Senaste kommentarer

  • Isak Kristensen: kan du trolla med en stor svart sopsäck som är stor med mej snälla
  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…

Etiketter




  • Nilla

    Hej Charlotte & Torvald!

    Visst är det ”min” Fröken Källa! Tack snälla Torvald för att du gjorde dig besvär med att leta upp den åt oss. Fast min mamma, moster och mormor bytte ut fötterna i visan till händer… eller minns jag händerna bättre, för de tvättades förmodligen oftare.
    Apropå tår i ögat, jag fick nästan ståpäls av lilla ”Fröken Källa” nu när jag hittade den igen efter alla dessa år…

  • Vaffö ska du åka till Berlin, när Lisebergs Julmarknad öppnar på fredag i Göteborg. New York är spännande, jag gillade storstäder förr, men nu gör jag trädgårdsresor, överallt.

  • Cia

    mmm Reseutmaningen var ju kul, plockade den utan att ha blivit utmanad. Skön bild du hade hittat 😉 Har sett det där i verkligheten ett par ggr. fast tack och lov inte min resväska 😉

  • Kul att du antog utmaningen! 🙂

    Key West är vackert! Lite som Kuba utan revolution…

    I en sal på lasarettet sjöng fammo ofta för mig, och Vi gå över daggstänkta berg… Jag blir alltid sentimental när jag hör nå’n ”gamling” sitta & humma eftersom fammo alltid satt & gnolade… 🙂

  • Charlotte

    Nilla: Vad kul att det var rätt låt. 🙂 Tack igen Torvald för hjälpen!
    Hanneles jul: Jag borde faktiskt testa Lisebergs julmarknad, min syster som i Gbg säger att den är jättemysig.
    Cia: Roligt att du förde utmaningen vidare. Ska bli skoj att läsa dina svar.
    Ninnibeth: Key West är väldigt trevligt, har varit där ett par gånger och skulle gärna åka dit igen. Kul att du också brukade få höra lasarettsvisan!

  • Vyssan lull ”är” min barndom, men inte med den traditionella texten. Kramar…

  • Hej!
    Jag lyssna på låten och ojoj va det väckte minnen.
    När jag var lite så sjöng min mamma den för mig när jag kämpade mellan liv och död. Herre gud va tårarna började rinna. De var så länge sen jag lyssna på denna låt. Den är så fin.
    Ha det bra
    Kramar =)

  • Charlotte

    Gisan: Då blir man ju nyfiken på vilken text du fick höra…?
    Alexandra: Oj, musik kan verkligen väcka minnen till liv. Hoppas det i efterhand har blivit ett bra minne. Kram på dig!

  • yvonne

    Får rysningar när jag hör den..
    Så sorglig men för mej är det en helt annan känsla som kommer fram
    En kort men lycklig tid i min barndom.
    Och allt för att spraymailen krånglade *S*

  • min mamma sjöng den för mig med och jag grinade varje gång

  • Petra

    Den låten skulle jag ha som godnattvisa varje natt när jag var liten. Jag grät alltid lika mycket varje gång jag hörde den men envisades trots detta med att lyssna på den varje kväll.

    Och fortfarande börjar jag gråta när jag hör den. Sorligaste låten som finns trots sin enkelhet.