Blå blå blåa skor…

I veckan är det 25 år sen artisten Kal P Dal satte sina blåa skor och försvann. Bara 35 år gammal dog han av en hjärnblödning.

Kal P Dal fanns med under en stor del av min uppväxt.
* Min första konsert var när Kal P Dal och Pågarna spelade på Idrottshallen i Hörby i slutet av 1970-talet. Lågehallen kokade över av vilt hoppande kroppar när Blåa skor sparkade oss mitt i tonårshormonerna! Jag minns känslan. Det var nog den kvällen jag kapade flickbanden helt och slängde mig ut i ett okänt nytt hav där det var mer lockande att leka med ylande rockslynglar än Barbie.
* I början av 80-talet träffade jag på Kal P Dal ibland i festvimlet i Lund, jag minns bland annat en kväll i pianobaren på Sodom då han bjöd alla på champagne. Det var stort för en liten tös från landet.
* Även efter hans död 1985 var hans låtar ofta soundtracket till min ungdom – jag tror inte jag var på en enda fest under 1980-talet utan att någon plockade fram en gitarr och sjöng Kal P Dal. Det var ingen sommar om man inte suttit och grillat korv på stranden och sjungit Jonnie tillsammans under stjärnorna…

Än idag finns det små Kal P Dal-spår kvar i vardagen – som när jag eller sambon känner sig extra antik och gnisslig och undrar om det är dags ”att hotta mig på sopehögen” (från Om jag var en slashas).

Här är mina Topp Tre-Kal P Dal-låtar som ger nostalgirys i ryggraden:

Minns du Kal P Dal – eller din första konsert?

0Tweet