Deckarläsare spelar inte Bingolotto

Jag har älskat att läsa deckare sen tonåren, då det mest var Agatha Christie och Bo Balderson som lockade. Nu slukar jag det mesta i mordväg, med favoriter som Stieg Larsson, Peter Robinson, Alice Sebold (”Flickan från ovan”) och Carol O´Connell (”Judasbarn”).

45 % av svenska folket läser deckare – och vi är annorlunda än de 55 % som ratar deckare visar en undersökning som tidningen Jury har gjort.
Deckarfantaster:
*
går oftare till biblioteket, men mindre till kyrkan.
* diskuterar mer politik, men spelar mindre på Bingolotto.
* jobbar mer övertid och dricker mer alkohol.
* motionerar mer och gör mer trädgårdsarbete.
* löser mer korsord och tittar mer på nyheterna.
* tittar mindre på sport, mindre på lätt underhållning/film och mycket mindre på dokusåpor och lek- och spelprogram.

Dessutom sägs det att vilken sorts deckare man gillar avslöjar en del om ens personlighet. Föredrar man deckare där det nästan är omöjligt att lista ut vem som gjort det så man blir överraskad i slutet, tyder det enligt forskare på att man har bra självförtroende. De med lite sämre självförtroende tycker det känns bättre med deckare det är hyfsat lätt att räkna ut vem mördaren, så att misstankarna blir bekräftade i slutet av boken.
För egen del tycker jag det varierar med dagshumöret. En dag då allt gått åt pipan och man känner sig som en misslyckad dammråtta i en vrå, då vill jag helst läsa en deckare där mördaren gått omkring med en blodig yxa och en t-shirt där det står Det var jag som gjorde det!” från första kapitlet. Så man kan må lite duktigt igen.

Senaste kommentarer

  • imran khan 69: Nice dresses would like to see my wife wearing in dance parties and flirt.
  • Josefine: Vet inte riktigt om jag har en fobi men med tanke på mina reaktioner så brukar jag säga att jag har det....
  • Pierre: Pinsamt är Cougars och män som söker lycka via materiella ting. Att istället för gymkort åka skateboard vid...
  • Bilus: vad heter Evas Blogg???? länka gärna…
  • Shino: Hhahahah, stackars dom som har tatuerat in sitt stjärntecken. Nu blir det definitivt förvirrat .

Etiketter



Annons

  • Läser mycket deckare, spelar bingolotto en gång vart annat år, löser korsord, arbetar i trädgård och tränar. Ser film och tävlingsprogram, men inte gärna sport på teve och aldrig på dokusåpor. Kyrkan/bibliotek ungefär 50/50 då jag har en förkärlek till att ÄGA böckerna.
    Diskuterar mycket, inte bara politik, livsåskådningsfrågor, relationer och vardagliga ting.
    Jag avskyr när jag förstår direkt vem som gjorde det, men när det är cirka en fjärdedel kvar av boken får det gärna börja utkristallisera sig, så där lagom mystiskt så man anar sambanden. Föredrar kvinnliga deckarförfattare, och har också läst allt av Agatha Christie, och Maria Lang som mycket ung. Nu är det norska, danska och svenska kvinnliga författare som lockar, men ingen riktig favorit faktiskt. Jo, Da vinci koden och efterföljarna, de är bra också.
    Känns som en positiv undersökning, känner mig genast mycket mera smart än jag gjorde nyss!

  • Charlotte

    Märtagreta: De flesta punkterna stämde rätt väl in på mig också! Så då var man utredd och kartlagd, men det är ju faktiskt en deckartidning som lyckades luska ut det…

  • maja M

    jag tillhör de 45% av svenskar som läser deckare.
    Undrar om jag inte är en liten medel-självförtroende tjej eftersom jag:

    -vill kunna spekulera om vem som är mördaren även om det ändras under bokens gång
    – Vill framförallt INTE HA FÖR MÅNGA KRÅNGLIGA PERSONNAMN i en och samma bok.
    – Det måste vara RELATIVT STOR TEXT i boken.
    Många böcker med för små text lägger jag bort på grund av att det blir så jobbigt att läsa.

  • Charlotte

    Maja: Jag kan tycka det är okej med många namn – om det en finns en liten fusklista med personerna i början av boken. Alldeles för få deckare har det. Och stor stil… usch, det påminner mig om att jag måste gå till doktorn, eller operera mina armar längre.

  • Mjaha… då hör jag till dem med bra självförtroende då. Jag vill själv räkna ut vem mördaren är och bli överraskad i slutet, annars är det inte kul. Likadant på filmer.